Vart går Frankrike?

Kjell Östbergs artikel har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.

Le Pens högerextrema och främlingsfientliga Rassemblement  National (RN) står på tröskeln till att ta över regeringsmakten i Frankrike. Utgången ligger i händerna på den franska borgerligheten.

Första omgången av nyvalet till den franska nationalförsamlingen blev den framgång för ytterhögern som många fruktat. Med 34 procent av rösterna blev de för första gången största parti och valresultatet överträffade det från EU-valet för tre veckor sedan.

De utklassade därmed valets stora förlorare Marcrons Ensemble som bara fick 20 procent. Den samlade vänstern i den nya folkfronten NFP gick in på en stark andraplats med 28 procent. Nu väntar en andra omgång på söndag. Där möts de främsta kandidaterna i de valkretsar där ingen lyckades få en majoritet av rösterna i första omgången.

Bara de två främsta och de som fått fler än 12,5 procent av alla röstberättigade får ställa upp, i praktiken behövs minst runt 20 procent av de som röstade. I de flesta av de cirka 500 valkretsar som återstår är det minst tre kandidater kvar. En av dem är nästan utan undantag från RN.

För Folkfronten är valet i en sådan situation självklart. Att dra tillbaka den egna kandidaten om chanserna att vinna är små för att minimera riskerna att någon från Le Pens parti blir vald.

Att på så sätt bygga murar mot ytterhögern var länge regel för såväl den anständiga borgerligheten som vänstern. I presidentvalet 2002 höll till exempel också  den revolutionära vänstern för näsan och lade sin röst för högerkandidaten George Chirac för att stoppa Jean-Marie Le Pen.

Men denna skyddsvall inte längre självklar för borgerliga partier. En del av högern har redan slutit upp bakom RN. Macron och hans allierade talar om vikten av att rösta mot Le Pen men mumlar i skägget om de tänker dra tillbaka sina chanslösa kandidater, även om en röstsplittring riskerar att en kandidat från ytterhögern blir vald.

Att i en sådan situation stödja en kandidat från vänsterpartiet LFI har Macron under alla omständigheter uteslutit.

Även om RNs möjligheter att tillsammans med andra högerströmningar vinna egen majoritet på söndag fortfarande är en öppen fråga, är trots allt den troliga utgången en förvirrad parlamentarisk situation med en stor och segerrusig ytterhöger, en stark vänsteropposition och en djupt impopulär president med en kraftigt decimerad partigrupp.

Kanske var det detta Macron eftersträvade med sitt för många obegripliga beslut att utlysa nyval. En situation av kaos och ett nytt val till Nationalförsamlingen om ett år där det franska folket skulle förstå att enbart han kunde bringa reda i landet. Men som ytterhögerns framgångar runt om i Europa visar tämjer man inte dessa strömningar vare sig med eftergifter eller parlamentariska finter. Efter valet är Marine Le Pen som Frankrikes president 2027 troligare än någonsin.

Den franska vänstern visade stor handlingskraft när man på några dagar lyckades formera den nya folkfronten NFP. Man slog Macron med stor marginal och kunde nästan känna vittring på ytterhögern. I storstäderna är man den klart dominerande kraften och man fick nästan hälften av de yngsta väljarna.

Däremot tappade man landsbygdsröster och lyckades inte riktigt nå upp till vänsterns samlade resultat i EU-valet i början av juni. Lyckas man behålla mobiliseringen kring det i många delar riktigt radikala gemensamma programmet kommer det att finnas en kraftig vänsterröst i fransk politik under de kommande åren.

De kraftfulla demonstrationer som svept över de stora städerna de senaste veckorna visar att en sådan vänster skulle backas upp av en kraftfull mobilisering underifrån. Enbart så kan Le Pen stoppas 2027.

Kjell Östberg

You May Also Like