NATO krigspropaganda /Pixabay.

Varför helt plötsligt så tyst angående NATO-förhandlingarna mellan Sverige och Turkiet?

För ett par månader sedan var det stort pådrag i media gällande Sveriges och Finlands Nato-ansökningar och Turkiet som satte sig på tvären. Erdoğan ställde en massa krav för att godkänna oss som Nato-medlemmar.

Krav att vi måste utvisa 73 kurder bosatta i Sverige som Erdoğan har på sin terroristlista. Att vi ska ställa oss bakom Turkiets beskrivning av vilka som är terrorister.

Och det blev en del skriverier angående HDP-ledaren Selahattin Demirtas som sitter fängslad i Turkiet.

EU kräver att Selahattin Demirtas ska friges.

I avtalet mellan Tobias Baudin (S) och Amineh Kakabaweh finns kravet att Demirtas ska friges.

Utrikesminister Ann Linde krävde i början av året, innan Sverige ansökte om Nato-medlemskap, att Demirtas ska friges.

Men när Magdalena Andersson fick frågan i Ekots partiledarintervju 9 augusti om hon också anser att Selahattin Demirtas ska friges blev den en pinsam tystnad från statsministern:

“Jag är inte insatt exakt i detaljerna i bakgrunden till Ann Lindes uttalande och bakgrunden till hans fängslande, så jag hade velat bakgrundskolla upp det innan jag svarar på frågan”, var hennes undvikande svar i Ekots partiledarintervju 9 augusti.

Detta “undvikande” beror naturligtvis på Sveriges Nato-ansökan och att Magdalena Andersson inte vill krångla till det ytterligare för att gå Erdoğan till mötes.

Hade det funnits någon stake bland journalisterna, främst på Ekot som gjorde intervjun, hade man naturligtvis återkommit med frågan när Magdalena Andersson fått tid på sig att “bakgrundskolla” med Ann Linde:

Kan du nu svara på frågan om du tycker att den fängslade HDP-ledaren Selahattin Demirtas ska friges från Turkiskt fängelse?”

Nu har vi haft en valrörelse där Nato-frågan och “förhållandet” Sverige — Turkiet aldrig blivit en fråga värd att ta upp vid partiledardebatterna. Över huvud taget har utrikespolitiken varit en icke-fråga i valrörelsen, med ett undantag.

Det var debattprogrammet “Sverige möts” i SVT som hade en Natodebatt 17 augusti. En debatt som gick spårlöst förbi i media. Inte ens Aftonbladet skrev om debatten trots att Aftonbladets Anders Lindberg deltog i panelen. Han fick representera (S) eftersom ingen från regeringen ville ställa upp i programmet.

Dessutom kan man fundera vad som händer om valresultatet vi nu ser blir det slutgiltiga och Ulf Kristersson blir statsminister? Vad händer då när det gäller kryperiet för Erdoğan och Turkiet för att godkännas som Nato-medlem?

Vad händer då med de kurder bosatta i Sverige som Erdoğan kräver ska utlämnas till Turkiet? Kommer den nya regeringen att kräva att Selahattin Demirtas ska friges?

När inte ens Magdalena Andersson har stake nog att kräva det är det troligt att det är lika lite stake i Ulf Kristersson och hans blivande regeringskollegor.

Men den stora fråga kvarstår — varför har det blivit knäpptyst i media i den här frågan.

På tal om Turkiet och terroristorganisationer skriver Svenska Dagbladet:

“EU:s näst högsta domstol sade på torsdagen nej till att inkludera den kurdiska organisationen Kurdistans Arbetarparti (PKK) på unionens terrorlista.

Enligt domstolens förstainstansrätt har EU inte på ett nöjsamt sätt motiverat beslutet att föra upp PKK på listan över grupper vars tillgångar ska frysas som ett led i kampen mot terrorism”, Svenska Dagbladet 3 april 2008.

För övrigt anser jag att det är den turkiska regeringen under ledning av despoten Recep Tayyip Erdoğan som är de verkliga terroristerna.

Och Nelson Mandela var terrorstämplad av USA när fick Nobels fredspris 1993, vilket visar hur galet det kan bli när man sätter terrorstämplar på osakliga grunder…

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like