Lördagen 1 december var det vänstersamling då närmare 200 vänsterpartister från samtliga kommuner i Sörmland samlades i gamla biografen Royal i Eskilstuna.
Första punkt på programmet var ett samtal mellan Fatemeh Kavari och journalisten Anna Hellkvist.
Anna har skrivit en bok om Fatemeh, “Jag stannar till slutet”. Anna skriver också för tidningen ETC.
Fatemeh är nog mest känd för att vara den som tog initiativet till den stora sittstrejken som började i augusti förra året på Mynttorget i Stockholm. En sittstrejk som varade i 58 dagar och som riktade sig mot utvisningen av afghanska ungdomar till krigets Afghanistan.
Fatemeh berättade att hon föddes i Iran av afghanska papperslösa föräldrar. Att vara papperslös afghan i Iran är att stå under underklassen och att vara utsatt för förföljelser och trakasserier. Som 11-åring arbetade hon som barnarbetare genom att sy skoluniformer och beskylldes då för att “ta jobbet” från iranska ungdomar.
Just det, “tongångarna” känns igen från debatten om invandrare i Sverige.
När hon efter ha tagit sig till Sverige efter farofyllda resor, började hon engagera sig för människor på flykt.
När sittstrejken inleddes var det bara ett tiotal ungdomar som ställde upp. Men redan efter några dagar växte sittdemonstrationen och protesterna till en stor manifestation som väckte uppmärksamhet i media där Fatemeh hamnade i rampljuset för sitt engagemang, sin initiativkraft och sitt raka klarspråk.
Kan läggas till att hon talar perfekt svenska.
Vid ett tillfälle angreps de demonstrerande ungdomarna av nazister från Nordisk Ungdom.
Det florerade också rykten om att Fatemeh var en kille som var utklädd till tjej. “Inte kan en tjej som kommer från en kultur där kvinnor är förtryckta stå i första ledet”, var sånt som spreds i media. Även vissa politiker på högerkanten påstod att hon inte var kvinna, för det passande inte i deras föreställningsvärd om förtryckta kvinnor.
Fatemeh talade vid ett seminarium under Almedalsveckan på Gotland. Hon tackade nej till ett erbjudande att tala i EU-parlamentet. Hon tyckte det var “fel forum”, så hon valde i stället att tala på ett bokkaffé i Kramfors.
“I Iran hade jag ingen röst”, berättade Fatemeh. “Här i Sverige får jag tala fritt, och jag får säga vad jag vill”.
Något hon verkligen gjorde med mod, styrka och politisk medvetenhet.
Nästa punkt på programmet var Håkan Svenneling, vänsterpartiets talesperson i riksdagen i utrikespolitiska frågor. Temat var “Ska USA, Ryssland och Kina styra världen?”
Han beskrev den senaste tiden utveckling i dessa tre länder. Han tog också upp läget i andra länder som Brasilien. Tanzania, Turkiet och Filippinerna.
Jonas Sjöstedt talade bland annat om att mycket av debatten i Sverige just nu sker utifrån högerns “problembeskrivning”.
Han tog som exempel att han blev inbjuden att debattera i SVT:s debattprogram “Opinion” om böneutrop.
“Böneutrop är en struntsak, en icke-fråga” svarade Jonas när han tackade nej till att medverka. “Däremot ställer jag gärna upp och debatterar klimathotet om ni är intresserade av en sådan debatt”. Någon inbjudan om detta kom inte från SVT.
Jonas tog också upp frågan om varför Sverige vägrar skriva under FN:s deklaration om kärnvapenförbud. “Vad är man så rädd för? Vågar man inte stöta sig med Trump?”
Han kritiserade även AP-fonderna som satsar våra pensionspengar i fossilindustrin.
“Snacka med Fredrik Pettersson” var en rubrik där förre Folket-medarbetaren Fredrik Pettersson, numera ombudsman på ABF, hade ett samtal med en trio bestående av kommunpolitikerna Maria Chergui från Eskilstuna, Patrik Renfors från Oxelösund samt Lotta Johansson Fornarve som är riksdagsman/kvinna och 2:e vice talman. Samtalet kom bland annat att handla om varför S och V samarbetar i Oxelösund, medan S i Eskilstuna valt samarbete med M och C
Dagen avslutades med svängig bluesinspirerad musik av Cecilia Ringqvist och banden “Just Cool”.
När Cecilia låter som Louis Armstrong är det riktigt coolt.
Rolf Waltersson
