Kommande veckoslut avgörs vem som kommer att bli Chiles näste president. Två kandidater återstår till den andra och avgörande omgången. Man kan lugnt säga att det är två motsatta alternativ som ställs mot varandra.
Flest röster i första omgången (28 procent ) fick José Antonio Kast (född 1966) från Kristna Sociala fronten. Han beskrivs politiskt som tillhörande den extrema högern. Han är tyskättling och hans far slogs i Hitlers armé som löjtnant och var medlem i nazistpartiet. Kasts föräldrar flyttade till Chile i början av 50-talet för att komma undan avnazifieringen i Västtyskland. I Chile var fadern, och också Antonio Kast själv, inblandade i massakrer på Mapuche-indianer. Många tvekar inte att beteckna Kast som nazist. Han är känd för sitt motstånd mot kvinnorörelsen och de sexuella minoriteternas rättigheter. Han är en fanatisk anhängare av nyliberalismen. I första omgången landade Kast på 28 procent, Boric på 26 procent av rösterna och det mellan dem det står i den andra omgången.
eFOLKET träffar Nora Diaz och Juan Carlos Conojeros, två Eskilstunabor med rötterna i Chile.
Båda kom till Sverige på flykt undan Pinochets militärdiktatur som föddes i statskuppen 1973.
Nora hade redan 1969 börjat organisera sej politiskt och var 18 år gammal när den socialistiske presidenten Salvador Allende störtades i i den blodiga statskuppen 1973. Under Allendes regering (1970 – 1973) var chilenska vänsterungdomar febrilt aktiva. bland annat med frivilligt arbete i de fattigare områdena. Nora kommer ihåg slitet men också hur de sjungande på kvällarna trötta men lycklig återvände hem. Samtidigt insåg de hur faran för en högerkupp mot den demokratiskt valda vänsterregeringen växte sej starkare.
USA pumpade ju in resurser till de kontrarevolutionära krafterna. Redan inför presidentvalet 1970 hade CIA och Nixon-administrationen intervenerat kraftfullt för att förhindra valet av Allende. USA och högerkrafterna, misslyckades, men gav inte upp. Planerna på en militärkupp och ett krossande av vänsterkrafterna tog form.
En vikt kraft på högersidan var de självägande lastbilschaufförerna. Dessa små åkeriägare motsattes sej Allendes socialistiska politik och de hade en strategisk förmåga att lamslå samhället. De fick allt stöd från högern och USA. När så kuppen kom vändes allt upp och ner. Nora beskriver hur de organisationer som varit deras bas plötsligt inte fanns längre. Allt måste göras underjordiskt. Många kamrater försvann till koncentrationslägren, många dödades. Rättigheter och sociala förbättringar som vunnits genom åren försvann. A-kassan till exempel, liksom anställningstryggheten. Under den nya militärdiktaturen kunde du sparkas från ditt jobb utan möjligheter att få rättelse.
Juan Carlos deltog i en hamnstrejk under Pinochetdiktaturen. Han berättar att man hade förhoppningar om stöd från hamnarbetarna i USA. Men strejken blev ett nederlag. Juan Carlos och många andra sparkades och svartlistades från allt arbete i alla hamnar.
Båda var nu arbetslösa småbarnsföräldrar och hela tiden under hot från regimen. Slut-resultat blev att de liksom många chilenare i samma situation hamnade i exil som politiska flyktingar.
När Pinochet slutligen försvann från makten 1990 följde en rad regeringar som i verkligheten inte tog itu med hans arv. Chile hade under militärdiktaturen varit nyliberalismens spjutspets i världen. Allt skulle privatiseras och göras till marknad. Sjukhus, skolor, infrastruktur, försäkringar. Resultatet blev en enorm segregation där de besuttna helt enkelt betalade för hög standard på skolor, sjukvård etc. Den fattiga delen av befolkningen fick nöja sej med ständiga försämringar. Några blev enormt rika, Vissa familjer kunde bygga finansimperier. Fisket lades under ett fåtal familjer.
I två omgångar (2006 – 2010 och 2014 – 2018) regerade socialdemokraten Michelle Bachelet. Hon försökte genomföra några smärre reformer men dom blockerades av den konservativa senaten.
Det var de av ungdomar ledda protesterna som tog sin början 2019 som satte fart på den process som vi nu ser lett fram till valet i helgen. Protesterna mot ojämlikheten och nyliberalismen har lett till en polariserad situation. Samtidigt röstade bara 47 procent av de röstberättigade i valets första omgång. Nora och Juan Carlos menar att den långa diktaturen och tiden efter som inte gjorde upp med arvet efter Pinochet lett till förlust av erfarenheter, ideologi och sstro på förändringar. De menar att många chilenare har ett perspektiv begränsat till den egna familjens möjligheter att få förbättringar.
Nora och Juan Carlos är inte hundraprocentigt nöjda med Gabriel Boric, de skulle velat se en radikalare kandidat, men menar att det är självklart att man nu måste se till att Boric vinner. Det finns vänsterkrafter som utifrån resonemanget att de av diktaturen skapade strukturerna är intakta och att därför ingen annan politik än den nu rådande är möjlig förordar en valbojkott. Detta sätt att tänka avfärdas av Nora och Juan Carlos. De menar tvärtom att valet är oerhört viktigt. En seger för Pinochetbeundraren Kast vore en katastrof.
Vi har alla en spännande väntan på resultatet framför oss. Själva åker Nora och Juan Carlos till Stockholm för valvaka. eFOLKET, liksom väldigt många demokrater världen över, håller tummarna.
