Kjell Östbergs artikel har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.
Läs också: V-ledningen anlitar tidigare ministrarna Anders Borg och Cecilia Malmström som lärare i regerandets konst – eFOLKET, 15 mars 2025.
*******
Säg mig vem du umgås med, ska jag säga dig vem du är, sa redan de gamla grekerna. Vänsterpartiets ledning vill att deras framtida kanslihusbyråkrater in spe ska lära känna, och läras sig av, Fredrik Reinfeldts gamla vapendragare Anders Borg.
Borg är inte bara känd för att vara finansministern som skattefuskade med svart städhjälp och fick sitta kvar (till skillnad från hans kvinnliga kollegor som gjort samma sak och fick sparken) eller mannen som ordentligt på kanelen ville mäta snoppar och stolt visade upp sin inför barn och blommor på en överklassfest i skärgården.
Han är också hjärnan bakom den ekonomiska politik som skapat de största ekonomiska klyftorna de senaste 100 åren, Göran Persson får ursäkta.
Under hans tid som finansminister mellan 2006 – 2014 infördes jobbskatteavdraget som sänkte skatten mest för de rika och inte alls för de längst ner. Han införde RUT; avskaffade förmögenhetsskatt och fastighetsskatt; sänkte arbetsgivaravgiften på ett sätt som framför allt gynnade McDonalds; sänkte och förkortade a-kassan kraftigt, införde karensdagar och såg till att a-
kasseavgifterna höjdes rejält vilket, som det var tänkt, innebar att facken förlorade medlemmar; reducerade ersättningen från sjukförsäkringen och införde stupstock och hårdare bedömningsgrunder; rustade ner arbetsförmedlingen och införde mer förmånliga villkor för privata dagis.
För att rädda svenska banker som bedrivit rövarpolitik i Baltikum fick han EU att ställa villkor på Lettlands regering som ledde till att befolkningen fick ta hela smällen med sänkta löner, stängda sjukhus och skolor och en skyhög arbetslöshet.
I Sverige lider vi fortfarande av konsekvenserna av Anders Borgs ekonomiska tänkande; det mesta av hans politik är fortfarande i kraft. Borg själv gick vidare till välbetalda uppdrag hos asiatiska banker, Kinnevik och LKAB. Stillsamt undrar man vad Vänsterpartiets påläggskalvar ska lära sig av det umgänget. Förhoppningsvis är det inte framtida karriärvägar, i alla fall.
Kjell Östberg