Kuba riktar en uppmaning till alla folk och regeringar i världen att försvara freden, och gemensamt motsätta sig en ny imperialistisk militär intervention i Latinamerika och Karibien.
De senaste rapporterna om nordamerikanska trupprörelser, som rapporterats i offentliga källor och tidningar, bekräftar att Washington förbereder att militärt ringa in Bolivarianska Republiken Venezuela under den påstådda förevändningen om “humanitär intervention.”
Kuba deklarerade 13 februari i en regeringsdeklaration att USA planerar en “humanitär förevändning för att inleda en militär aggression mot Venezuela”, och fördömde militära överflygningar i den karibiska regionen som del i förberedelserna.
Även om vissa källor i Washington och i några andra inblandade länder lånat sig till att förneka fakta bakom de kubanska fördömandena, bekräftar de senast tillgängliga informationerna tecknen på en överlagd militär aktion mot Caracas.
“USA samlar i stillhet sin militära styrka nära Venezuela”, skriver dagstidningen Washington Examiners journalist och militärexpert, brittten Tom Rogan. “En kraftfull närvaro av marina- och sjöstridskrafter från USA opererar nära Colombia och Venzuela. Tillfällighet eller inte, denna ansamling ger Vita Huset ett ökande antal valmöjligheter.”
Enligt Rogan så kan Pentagon på mindre än en vecka skicka 2 200 marinsoldater, stridsplan, tanks och två hangarfartyg till Venezuela. USA:s treudd mot Venezuela är Karibien, Colombia och Brasilien. Det är ingen tillfällighet att Craig Faller, chef för Sydkommandot, besökt Bogotá, Brasilia och Curazao under de senaste veckorna. Det med förevändningen att organsiera överlämnande av “humanitär hjälp” till Venezuela.
Med Hollands medgivande organiserar USA ett distributionscenter för den påstådda hjälpen i Curazao, bara några få kilometer från Venezuelas gränser.
Men den militära mobiliseringen är mycket större än så i Karibien. I det kubanska fördömandet förklaras hur det mellan 6 och 10 februari genomfördes militärflygningar till flygplatsen Rafael Miranda i Puerto Rico, flygbasen San Isidro i Dominkanska Republiken och andra öar strategiskt belägna i Karibien.
Till detta läggs nu tillkännagivandet att USA:s marin förlagt en Attackgrupp med hangarfartyg vid Floridas kust.
Flottan består av hangarfartygen USS Abraham Lincoln, en kryssare med missiler, fyra jagare, samt en fregatt från spanska flottan, som bjudits in att delta.
“Attackgruppen har kapacitet att operera på alla sätt, var som helst och när som helst. Förutom att vara flexibla och hållbara för att föra krig i stor skala och garantera havens frihet är attackgrupperna synliga och mäktiga symboler för USA:s åtaganden gentemot sina allierade, bundsförvanter och vänner”, som det står i den officiella deklarationen från USA:s marin.
Ombord på USS Abraham Lincoln, kärnkraftsdrivet hangarfartyg av Nibitzklassen, finns en flygskvadron utrustade med Lockhead F-35C Lightning II, USA:s mest avancerade jakt- och bombflyg. De senaste dagarna har det rapporterats att attackgruppen befinner sig några få dagar från Karibiska Havet. I den tidigare nämnda tidningsartikeln pekar Ragan på att USA kan ha inte ett, utan två, hangarfartyg inom operationsavstånd från Venezuela inom en vecka.
Ragan fortsätter: “USS Boxer har ombord elfte Marina enheten (MEU), en av 7 MEU som USA:s krigsmakt förfogar över. Denna enhet har ca 2 000 man. Syftet med en MEU är att snabbt kunna agera militärt.”
Sedan 1999 och Plan Colombia, som påbörjades 1999, är Colombia en av USA:s viktigaste militära allierade i regionen. USA har flera militära installataioner i landet. Detta militära samarbete fångade rubrikerna i slutet på januari när Vita Husets Nationelle Säkerhetsrådgivare John Bolton “av misstag” råkade visa sitt anteckningsblock där det stod att 5 000 soldater skulle skickas till Colombia som en del av operationen mot Venezuela.
I en intervju med Voice of Americas journalist Bricio Segovia svarade Colombias president Ivan Duque på frågan om Colombia skulle tillåta detta att: “Jag är inte bra på att tolka andra människors anteckningsböcker.” När Segovia insisterade svarade Duque:
“Det jag kan säga är att vi arbetar intensivt med att befria Venezuelas folk och vi har lyckats med framgångsrikt stänga in dem diplomatiskt. En sådan diplomatisk instängning har ingen tidigare motsvarighet. Den har isolerat diktatorn. Instängningen är oåterkallelig och fortsättningen kommer att få en dominoeffekt och borde aktivera Venezuelas militära styrkor…Den kommer att göra att fler medlemmar i de väpnade styrkorna att övergå med sin lojalitet till Juan Guaidó. ”
Trupperna på 5 000 USA-soldater har inte bekräftats, men en 2 600 km lång militär luftbro är upprättad mellan militärbasen Homestead i Florida (Sydkommandots högkvarter) och den colombianska gränsstaden Cúcuta. Åtminstone tre militära fraktflygplan med lång räckvidd har använts, C-17 Globemaster III, med en kapacitet på 180 ton samt ca 100 man.
Bolsonaros Brasilien är Pentagons nya allierade. Brasilien, Sydamerikas största land och det med störst militära styrkor, har de senaste åren förvandlats till en oväntad allierad till Pentagon.
I en sina första intervjuer som president försäkrade den ultrakonservative Bolsonaro till TV-kanalen SBT att möjligheten för en USA-bas var möjlig. Efter kraftig kritik från sina egna generaler backade han delvis. Men ingen tvekar om de nära banden mellan honom och Trump, liksom inte heller hans söners beundran för den israeliska säkerhetstjänsten Mossad.
Bolsonaro har lovat att utnyttja delstaten Roraima som ett centrum för den påstådda humanitära hjälpen till Venezuela och logistiskt nav för USA.
Det må vara hur som helst med USA:s militära mobilisering, från förberedelser för en direkt aggression, psykologiska påtryckningar på Venezuela, det som inte kan förnekas är att i detta ögonblick flyttar USA sina pjäser i regionen för att skära av Venezuela på alla de sätt som USA förmår.
Inför detta scenario har Kuba riktat en uppmaning till alla folk och regeringar i världen att försvara freden, och gemensamt motsätta sig en ny imperialistisk militär intervention i Latinamerika och Karibien. Något som skulle skada oberoendet, självständigheten och intressena hos folken från Rio Bravo till Patagonien.
Cubadebate 190218
Översättning: Zoltan Tiroler
Artikeln också publicerad på Svensk-Kubansk Föreningens hemsida.
