Lars Henrikssons artikel har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.
Chockade av Trumpregeringens stormanlopp har USA:s sedan länge försvagade fackföreningar inte förmått bemöta de antifackliga angreppen. Ser vi nu de första stegen till organiserat motstånd?
Polisräder, massdeportationer och inskränkt i yttrandefrihet. Krav på trohet mot de styrande, ingrepp mot oberoende media och direkta brott mot konstitutionen. Trumps version av Hitlers “machtübernahme” är mindre våldsam men står inte denna mycket efter i omfattning eller tempo.
Men så behöver hans regering inte heller slåss mot starka fackföreningar eller stora, välorganiserade arbetarpartier utan mot en arbetarklass som aldrig förmått organisera sig politiskt och vars fackföreningar har gått kräftgång i 40 år.
Desto allvarligare är det angrepp mot de fackliga organisationerna som Trump och hans nyfascister nu dragit igång. I skuggan av tullkriget berövade Trump, i ett av sina oräkneliga dekret, den 27 mars hundratusen federalt anställda rätten till fackliga avtal.
I motiveringen skriver regeringen att det gäller den nationella säkerheten eftersom “vissa federala fackförbund har förklarat krig mot president Trumps agenda” och därför måste stoppas.
Efter lång tids tillbakagång i den privata sektorn finns idag hälften av de fackligt organiserade i den offentliga sektorn och om det nya angreppet på de federalt anställda lyckas står mängder av delstatliga “småtrumpar” redo på lokalplanet. På utbildningsdepartementet, som Trump vill lägga ner helt, har alla fackligt förtroendevalda redan sparkats ut.
Helt enligt plan har många av de utsatta chockats av angreppen, både på myndigheterna i sig och på de fackliga rättigheterna och inte förmått svara på angreppen. Som Internationalen berättat var det fackliga deltagandet begränsat i den stora mönstringen av motstånd 4 april.
Sent om sider försöker nu de federalt anställda ändå organisera motståndet. I spetsen står Federal Unionists Network, FUN, ett informellt nätverk av fackligt aktiva och allierade som gör det de fackliga organisationerna inte förmått. De bygger upp beredskap för snabba aktioner, utbildar organisatörer och bedriver opinionsbildning till försvar för den välfärd som ännu finns kvar. Framför allt riktar de in sig på de platser där de själva finns, de federala myndigheternas arbetsplatser, där de försöker få igång diskussioner, övervinna chocken och rädslan och bygga trygghet arbetskamrater emellan för att kunna agera gemensamt.
USA:s 14 miljoner fackmedlemmar har till största delen varit passiva inför Trumps anstormning men ska det finnas någon möjlighet att bygga en koalition som kan sätta stopp för hans oligarkstyre är dessa en nödvändig del.
Runt om i USA går också lokala fack ut till försvar för arbetskamrater som gripits av myndigheterna och hotas av deportering och även utanför den federala sektorn pågår försök att bjuda Trump fackligt motstånd på nationell nivå.
Tio nationella fackförbund från flygvärdinnor till bilarbetare med tillsammans tre miljoner medlemmar, har gått ut i ett gemensamt upprop mot vad de kallar regeringens terrorkampanj och uppmanar alla myndigheter, universitet och arbetsgivare att vägra samarbeta med regeringen.
De uppmanar alla fackföreningar att organisera möten, demonstrationer och andra åtgärder för att kräva att administrationen stoppar dessa attacker och befriar de arbetskamrater som fängslats av olika myndigheter:
— Arbetarrörelsen måste agera för att stoppa Trumps deportations-, censur- och skrämselmaskineri, och när det behövs måste vi störa den vanliga verksamheten, säger de och fortsätter med en skarp maning till de egna leden:
— Vi uppmanar alla förtroendevalda att hitta sin ryggrad och stå upp för dessa arbetare. Närmast för de som enats bakom detta upprop är nu att göra 1 Maj till en nationell aktionsdag mot miljardärerna.
Lars Henriksson
