Rolf Karlman berättar här om det legendariska dans- och sångbandet Thores trio, som under årtionden utifrån arbetarrörelsens värderingar spred glädje och uppmuntrade till kamp för social rättvisa och fred.
Arbetarrörelsen var stark i de norrländska sågverkssamhällena vid kusten. Ett exempel är “Det röda Båtskärsnäs” några mil utanför Kalix. Här startades också det klassiska dansbandet Thores trio som turnerade över 50 år i Norrland. Bandet turnerade också i Finland och Sovjetunionen. I slutet av karriären fick man kultstatus och framträdde också på Nalen.
I Båtskärsnäs fanns socialdemokrater och kommunister för det mesta i god sämja. Socialdemokraterna läste Norrländska Socialdemokraten och hade folkhemmet som ideal. Kommunisterna prenumererade på Norrskensflamman och såg arbetarstaten i öster, Sovjetunionen, som idealsamhället.
Nykterhetsrörelsen var stark. Man spelade amatörteater och dansade i Folkets Hus. Thores trio var aktiva socialister och i repertoaren förutom dansmusik ingick sången om Norrland, Norrlandssången skriven av kommunistledaren Hilding Hagberg. En visa av sångerskan Nanna Helin i bandet om arbetarkvinnornas hårda liv i fabriker och dragiga träkåkar. En visa var också tillägnad Folkets Hus och gick så här. “Man började att så ett frö. Det växte till ett hus. Ett folkets eget hus…”
Nanna Helin var yngst i en syskonskara på sex i en kommunistisk sågverksarbetarfamilj där fadern dog i proletärsjukdomen lungsot. Bröderna samlade ihop sina tillgångar och köpte en fiol och äldsta brodern skaffade mandolin. De inledde sin karriär Baskerirevyn 1928/29. “Baskeri” var det finska namnet på Båtskärsnäs. Nanna var gitarrist och vokalist. De gästspelade i Göteborg och Stockholm i politiska sammanhang men uppträdde också på legendariska Nalen på 1950-talet.
Thores Trio spelade på politiska möten, organisationsfester, julgransplundringar och till dans och ingick i Baskeriamatörerna. Nanna skrev alltså själv många låtar och texter men även politiska agitatorer som Gustav Johansson (Kommunistiska tidningen Ny Dags chefredaktör) och Hilding Hagberg levererade material. Enhetsfrontsången av Bertolt Brecht och Hanns Eisler, den österrikiske marxisten och musikskaparen, ingick i repertoaren.
Nanna gjorde låtar om den 1968 nedlagda sågen i Båtskärsnäs, om arbetarkvinnorna, arbetarmannen, om älvarna som måste vara kvar och om sommarbryggan. Thores trio glömde inte heller de stora perspektiven: Spanska inbördeskriget, krigsfaran, Marshallhjälpen, atomåldern eller Tingstens kommunisthets.
Erik och Thore jobbade till vardags på Sågen och lördagar och söndagar reste trion på turné. Deras orkesterbuss var en Volvo Duett. De spelade allt svensk danspublik älskade, men inte de allra banalaste svensktoppslåtarna. De var skickliga på att knyta an till lokala händelser och de vann allas hjärtan. Thores Trio representerade en arbetarkultur som var seriös samtidigt som den spred glädje och skapade sammanhållning inför många viktiga händelser på den tiden. De spred också glädje på ålderdoms- och sjukhem.
Till den kultur där Thores trio uppträdde hör även Blåblusrörelsen som något tidigare, i början av 1930-talet, fanns i flera av byarna runtom. Ungdomarna bar blå arbetarblusar med hammaren och skäran på bröstet. Över 100 grupper spelade politisk teater i Sverige men rörelsen sinade när många arbetslösa ungdomar tvingades fara iväg på AK-jobb, den tidens beredskapsarbeten. “Blåblusrörelsen” spelade revyer där man gycklade med överklassen.
Nanna Helin levde till 2009. I en vacker film på youtube berättar hon några år före sin död om uppväxten med arbetarrörelsen i Båtskärsnäs. På bryggan nedanför hemmet vid Bottenviken sjunger hon en vacker visa ”Vackra ljuvliga juninatt, långt häruppe i norr…
I Folkmusik i P2 för några veckor sedan presenterades en nyutgåva med Thores trio. Nanna Helin sjunger där “Arbetarkvinnorna”.
Thores trio lever vidare i ett kulturstipendium i Kalix kommun. En dokumentärfilm om bandet är enligt uppgift under inspelning.
Rolf Karlman
