27 januari befriades Auschwitz av sovjetiska trupper, för 80 år sedan. Det gör det angeläget att kritisera relativisering av Förintelsen på de olika sätt det sker. EU har muséet House of European History i Bryssel och i en resolution i EU parlamenetet utpekat både Nazityskland och Sovjet som stater som begår folkmord. Det är ett sätt att relativisera Förintelsen.
Både före och efter epoken då andra världskriget skedde har folkmord begåtts som liknade Nazitysklands mot judarna som mot Hererofolket i nuvarande Namibia och tutsier i Rwanda. Men inte under den epok som Förintelsen skedde. Den terror som britterna bedrev i Bengalen med miljontals svältoffer 1942 kan jämställas med terrorn och massvälten i Sovjet på 1930-talet, som värst i Kazakhstan, Ukraina och södra Ryssland, men däremot inte med Förintelsen.
Genom att kritisera västvärldens relativisering av Förintelsen kan solidariska folkrörelser komma ut ur de återvändsgränder där man hamnat i försvarsposition. Då kan västvärldens delaktighet i Israels politik och en antirasistisk hållning sättas in i ett vidare globalt sammanhang. Att frikänna demokratiska stater från att bedriva terror och ha ansvar för massvält är att ha dubbla måttstockar och inte stå upp för allas lika värde. Att kritisera relativiseringen av Förintelsen innebär en skarpare hållning mot antisemitismen än att begränsa sig till att antisionism inte är antisemitism.
Länk:
Holocaust, Global Relations and Rewriting of History, webbinarium 27.1 på World Social Forum 2021
Tord Björk
