Ett trettiotal besökare varav merparten var unga kvinnor, hade bänkat sig i en av ABFs lokaler i centrala Eskilstuna för att där lyssna på Tobias Persson som till vardags är lärare på Eskilstuna Folkhögskola. Ämnet för kvällen var Ellen Key och rösträttskvinnorna.
Det handlar om en nystartad serie föreläsningar på ABF. Föreläsningarnas samlingsrubrik är Kvinnliga Pionjärer.
Tobias Persson hade alltså valt Ellen Key (1849 -1926) som väl får stå som en föregångare till alla de övriga rösträttskvinnorna som senare kom fram i rampljuset, en bit in på 1900-talet. Ellen Key var under senare delen av 1800talet en av de mest kända och uppburna kulturpersonligheterna i Europa. Hennes böcker, framförallt Barnets århundrade. översattes till dryga tjugotalet språk, bland annat japanska.
Hon var under tio år bosatt i Rom och umgicks med dåtidens intellektuella runtom i Europa. Boken Barnets århundrade gavs ut året 1900. Förutom den så skrev hon flera böcker som handlade om så vitt skilda saker som arkitektur, bildning, sex och samlevnad. Och sist men inte minst kvinnors plats i samhället. Där Ellen Key var en av förespråkarna för kvinnlig rösträtt. Hon var aldrig gift. Hennes hem under senare delen av livet var herrgårdsliknande Strand, beläget på Ombergs sluttningar mellan Vadstena och Ödeshög, och med utsikt över den gamla marknadsplatsen Hästholmen. Strand var nästan alltid full av besökare från den svenska och internationella kultureliten. Här fanns författaren Werner Von Heidenstam som bodde nästgårds i sitt magnifika Övralid beläget en mil norr om Motala, även det med en fascinerande utsikt ut över Vättern, Dessutom kom ibland Prins Eugen, “konstnärsprinsen” och Ellen Keys andlige efterföljare Elin Wägner hade ofta vägarna förbi.
Strand blev alltså en mötesplats för den så kallade kulturella eliten. En fråga som bland många andra naturligtvis ventilerades var om den svenska kvinnan skulle få rösträtt.
Den statsminister som så småningom blev den som drev igenom det förslaget var liberalen Nils Edén. Året var 1919. Sverige var för övrigt det sista landet i Norden som efter mycket vånda inom högern tog det beslutet. Alla de Nordiska länderna hade gett sina kvinnor rösträtt lång innan 1919. Sverige var faktiskt, hör och häpna, ett av de sista länderna i Europa som släppte fram kvinnan till valurnorna. Nånting att fundera på kanske…
En egen reflektion: En av rösträttskvinnorna kring Ellen Key, som ofta glöms bort är Malin Blomsterberg. on nämns nästan aldrig i såna här sammanhang. Tystnaden är faktiskt svårt att förstå. Malin Blomsterberg var uppväxt i ett fattigt skomakarhem i skånska Eslöv. Hon hade ändå läst det mesta som Ellen Key hade skrivit och givit ut. Malin blev hastigt och lustigt anställd hos Ellen Key, något år efter att Ellen hade flyttat in i sitt nya Strand. Året var 1910. Tanken var från Ellen Keys sida att Malin skulle sköta hushållet, men efter en tid blev Malin alltmer indragen och engagerad som Ellen Keys och samtalspartner, och ibland även som kritiker. Slår man upp historieböcker som berättar om dessa rösträttskvinnor finns Malin Blomsterberg ibland med på bilder där hon sitter och läser en roman. Hon ser allvarlig ut; ibland lite trulig. En fråga som jag har ställt mig när jag har stått där vid Strand och blickat ut över Vättern i riktning mot Hästholmen – som syns rakt över sundet – är om Malin eller Ellen såg när fartyget Pär Brahe förliste vid just Hästholmen och alla de 25 ombordvarande passagerarna följde med fartyget i djupet, den där stormiga novembernatten 1918.
En annan sak som jag brukar fundera över är varför Malin Blomsterberg dränkte sig i Vättern ett halvår innan Ellen Key avled i sovrummet på Strand våren 1926. Förmodligen kommer varken jag eller andra att någonsin få svar på den frågan.
Kjell Andersson
