Åsa Romson och Stefan Löfven presenterar den tillfälliga lagen 24 november 2015.
Sverige 31 juli 2018.
TILL REGERINGEN
Två domstolar har dömt ut den “nya gymnasielagen” från 2018. Lagrådet har tidigare dömt ut den lagen liksom den “gamla gymnasielagen” 2017 och den tillfälliga lagen 2016.
Detta har lett till stor oordning och oreda i myndigheternas arbete liksom för dem som omfattas av lagarna. Risken för en självmordsvåg är stor.
Vi kräver nu att regeringen omedelbart tar sitt ansvar och löser den ohållbara situationen för de ensamkommande genom:
- att införa moratorium (tillfälligt stopp) för alla utvisningar av ensamkommande med ankomst till Sverige 2015-2016 tills en varaktig lösning har hittats.
- att inhibera (tillfälligt stoppa) alla pågående ansökningar för samma grupp.
- att garantera att ungdomarna får sina grundläggande behov tillgodosedda, 2 kapitlet 2§ regeringsformen, med temporära lösningar tills deras situation har lösts på ett varaktigt sätt.
- att skyndsamt och med alla till buds stående medel hitta en lösning som tar oss ur detta. dödläge där de ungas rättigheter enligt svensk lag och internationella konventioner åsidosätts. – att se till att lagens intentioner att rättsligt läka de rättsförluster ungdomarna kommit att lida av förverkligas, där bl.a. sänkta beviskrav i fråga om identitet är en avgörande punkt.
Den nya gymnasielagen väckte nytt hopp hos tusentals unga människor. De har varit i Sverige sedan 2015 och redan åtskilliga gånger kastats mellan hopp och förtvivlan. De har tvingats bryta upp från sina trygga nätverk och i många fall tvingats till ett liv på gatan, utan annat stöd än det som ges från frivilligorganisationer och enskilda personer.
Den nya lagen gav dem hopp – men det grusades när domstolarna underkände lagen. De som får inhibition (uppskjuten verkställighet av utvisning i väntan på beslut) hamnar i ett limbo där det råder oklarhet om ansvar för att säkerställa att grundläggande behov som mat och husrum. De är utan garantier om skolgång och utan trygghet för framtiden. Samtidigt fortgår tvångsdeportationer av ungdomar som har ramlat mellan alla stolar.
Ungdomarna har gjort det som förväntades av dem. De har gått i skolan, lärt sig svenska och ansträngt sig för att bli en del av det svenska samhället. Men de har gång på gång blivit svikna av detta samhälles beslutande organ.
När de återigen kastas ut i ett tillstånd av hopplöshet är det risk för allvarliga konsekvenser:
- Ungdomar tvingas iväg från Migrationsverkets boenden utan någonstans att ta vägen.
- Ungdomar tvingas svälta medan stat och kommun är oense om ansvaret för deras försörjning.
- Ungdomar kan nekas den sjukvård de tidigare haft rätt till. Allvarligast är att de som nu får hjälp för trauma, PTSD och psykiska problem kan komma att förlora det.
- Ungdomar drivs till desperation av att återigen ha svikits och av rädsla för att tvingas till ensamutvisning.
Det handlar om kanske 13 000 unga människor – de 9 000 som befarar att gymnasielagen ändå inte gäller dem och de cirka 4 000 som faller utanför dess godtyckliga tidsgränser. Vad kommer de att ta sig till?
Självmordsfrekvensen i gruppen ensamkommande är nio gånger högre än bland övriga ungdomar. Suicidpreventiva åtgärder har hittills inte tillämpats. Kunskaper om vad som driver på suicid och vad som förebygger och bromsar används inte hos vare sig Migrationsverket eller i kommunerna.
Vi ser att de pådrivande faktorerna ökar. De ökar med varje ny vändning i detta lapptäcke av lagstiftning. Fler självmord, självmedicinering och eskalerande psykisk instabilitet är att befara som resultat av nuvarande dödläge.
Tusentals kommer att tvingas bo på gatorna, utan stöd och utan pengar i ett skuggsamhälle med stor risk för utnyttjande och våld. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?
Sverige har ett moraliskt ansvar för dessa ungdomar som alltför många gånger har blivit svikna. Vi förväntar oss att Sverige nu lever upp till sitt rykte som humanitärt högstående land och axlar detta ansvar.
Läs också
Rädda barnen kommenterar Migrationsverkets avvaktande: Viktigt ta ansvar för ungas mående och utsatthet under väntan
Undertecknat av representanter för:
Stoppa utvisningarna av Afghanska ungdomar! med 21 000 medlemmar
Ingrid Eckerman
Stöttepelaren – stöd för ensamkommande barn och ungdomar
Karin Fridell Anter
Läkare i Världen
Eliot Wieslander
Svensk sjuksköterskeförening och Sjuksköterskornas etiska råd
Inger Torpenberg
Sveriges muslimska råd
Mirela Hiros
Arbetskooperativet Solidaritet ABIS
Margreth Heirås
Barn och unga i Sverige BUS
Alexander Finstad
Media äger rätt att återge texten.
