Foto: zoosnow / Pixabay.

Tidölaget – en del av hotet mot havens ekologi

Artikeln har tidigare varit publicerad som ledare i nättidningen Internationalen.

—Inte bara katastrofal klimatpolitik

—Miljöpolitiken i stort också katastrofal

—Öppnar upp för livsfarlig gruvdrift till havs

Tidöregeringen har under sina dryga två år vid makten uppvisat en nonchalans – och anpassning till SD – i sitt hanterande av klimatfrågan som är frapperande.

Utsläppsnivåerna pekar åt fel håll och Sverige har inom EU utvecklats till något av en värsting. Det handlar inte heller bara om klimatet utan om hela det miljöpolitiska spektrumet.

Ett av de mer flagranta uttrycken för det är att företaget Scandinavian Ocean Minerals givits tillstånd att undersöka förekomsten av noduler med metaller, och möjligheten till utvinning, i Bottenviken.

Sommaren 2023 fick företaget ett första tillstånd och nyligen fick man dessutom ett “ dubbelt undersökningstillstånd”, vilket betyder att ytterligare områden i Bottenviken ska undersökas. Scandinavian Ocean Minerals målsättning är att om ungefär två år få ett direkt tillstånd för utvinning.

Den globala efterfrågan på en rad metaller uppvisar en starkt stigande kurva. Det är därför många lystna profitblickar riktas mot de noduler i havens djup som exempelvis härbärgerar kobolt, mangan och sällsynta jordartsmetaller. Företag som strävar efter att börja utvinna träffas också regelbundet på internationella konferenser.

Därtill förhåller sig stater som exempelvis Kina och Norge positiva till att projekt av detta slag ska komma igång. Det är främst ett starkt motstånd från forskarsamhället och miljörörelser som dock hittills lyckats lägga krokben för denna farliga hanterings vidare utveckling.

Vi har idag en alltför bristfällig kunskap om ekosystemen djupt nere i haven för att det ska gå att bedöma konsekvenserna av storskalig gruvverksamhet. Det som oroar är bland annat de stora plymer av sediment som kommer spridas när enorma mängder material från havsbottnarna sugs upp, liksom när de delar av materialet som inte innehåller metaller släpps tillbaka ut i havet. Därtill lagras enorma mängder koldioxid i våra världshav och vi har ingen aning om vilka konsekvenser omfattande gruvbrytning riskerar att få?

EU har i dagsläget sagt nej till gruvverksamhet på havsbotten, men trots det gläntar nu den svenska regeringen, precis som den norska, på dörren för att starta upp denna livsfarliga hantering.

Vi kan också påminna oss om hur Greenpeace i vårt grannland uttalade sig efter att Stortinget bejakat undersökningar: ”Det är en potentiell katastrof för havet och skamligt för Norge. Genom att öppna upp för djuphavsgruvdrift har Norge förlorat all trovärdighet som en ansvarsfull havsnation” (Internationalen, 25/1-2024).

Det hela blir självklart inte bättre av att vi i Romina Pourmokhtari har en skenhelig klimat- och miljöminister som spelar med dubbla kort: ”Vi måste ha ett robust regelverk på plats som ser till att effekterna av djuphavsgruvdriften inte är skadliga för havsmiljön , innan vi tillåter att utvinna mineraler från havens djup” ( Internationalen, 25/1 2024).

Detta yttrande fällde klimatministern inför ett möte i FN i juli 2023, precis vid samma tid som Scandinavian Ocean Minerals tilldelades sitt första tillstånd för att genomföra undersökningar i Bottenviken.

Starka krafter driver på för att öppna ytterligare en gigantisk global arena för hejdlös exploatering. Frågan är dock som sagt var ännu inte avgjord. Motståndet mot gruvbrytning i havsdjupen är en av vår tids allra viktigaste kamper!

You May Also Like