För ett tag sedan fick jag en CD-skiva som tack för hjälpen när jag tagit hand om en hund efter att hundens matte hade ramlat mitt i gatan och slagit i huvudet kraftigt. Jag tog hand om den oroliga hunden efter att ambulansen åkt iväg.
De som äger hunden bor bara ett par kvarter bort. Jag har bara hejat lite flyktigt då och då och mest pratat med hunden – som man gör när man själv är hundägare.
Det visade sig att CD-skivan jag fick var sånger av Woody Guthrie framförda av en rad svenska artister. På framsidan av skivomslaget står:
“En hyllning till Woody Guthrie till förmån för barn och unga berörda av Huntingtons sjukdom”.
Kvinnan som hade ramlat på gatan och slagit sig så illa hade alltså Huntingtons sjukdom – den som tidigare kallades danssjuka.
Det är en skiva som spelades in i samband med en gala 2013 på Dalheimers Hus i Göteborg där ett antal artister framförde egna Guthrie-tolkningar.
Att musiken vid denna gala var en hyllning till Woody Guthrie, och även ett arrangemang där pengarna från konserten och skivförsäljningen “skall användas till att ge stöd till barn, ungdomar och vuxna som har Huntingtons sjukdom”.
Dalheimers Hus i Göteborg, där galan ägde rum “är en del av Social resursförvaltning/Göteborgs stad och som har aktiviteter för personer med Huntingtons sjukdom i deras verksamhet”, som man kan läsa på skivomslaget.
Att det är sånger av Woody Guthrie beror på att han hade Huntingtons sjukdom, en sjukdom som ledde till hans död 1967, bara 55 år gammal.
Woody Guthrie, som egentligen hette Woodrow Wilson Guthrie, föddes 1912. Han var den radikale folksångaren som både framförde egna sånger, men även satte egna texter till äldre melodier.
Han tog ställning för de utstötta, de fattiga, arbetarna och de svarta.
Woody Guthrie ansåg att alla människor var lika mycket värda.
I samband med galan i Göteborg skriver Sven-Åke Henriksson ett porträtt av Woody Guthrie som börjar så här:
“Woodrow ‘Woody’ Guthrie var en liten tunn man som rökte för mycket och drack för mycket, övergav dem han älskade, aldrig kunde hålla tider, alltid sökte efter något och ständigt ville ut på vägarna för att se vad som fanns bakom nästa krök”.
Ett litet barn som aldrig blev vuxen, sägs det. Ändå mer man än de flesta och den som betytt mest för den amerikanska folksången med efterföljare som Pete Seeger, Ramblin´ Jack Elliot, Phil Ochs, Bob Dylan, Joan Baez, Nancy Griffith, Bruce Springsteen, Steve Earle och många andra.
This land is your land har blivit något av det amerikanska folkets inofficiella nationalsång och sjöngs av Pete Seeger och Bruce Springsteen när Barack Obama installerades första gången som USA:s president”.
Woody Guthrie växte upp under fattiga förhållanden. Familjen drabbades av flera olyckor. Ett barn dog i unga år, deras hem brann ner, mamman blev allt sjukare och dog av Huntingtons sjukdom 1930.
Woody blev något av en vagabond, en luffare, som levde ett kringflackande liv, åkte som fripassagerare på godståg och försörjde sig på olika tillfälliga arbeten. Han spelade både gitarr och munspel. På gitarren hade han texten “This machine kills fascists”.
Man kan säga att Woody Guthrie var en slags socialreporter som i sina sånger speglade arbetarklassens liv under 1930- och 40-talet. Han föraktade “lögnaktiga politiker, korrupta poliser, spekulerande affärsmän och andra hycklare och månglare”. Han skrev också krönikor i amerikanska kommunistpartiets tidning The Daily Worker.
Woody Guthrie var aktiv fram till 1956. De sista 12 åren av sitt liv tillbringade han på Creedmoore Hospital i Queens, New York, där han 1967 dog av Huntingtons sjukdom.
Den av Woodry Guthrie:s sånger vi kanske känner bäst här i Sverige är This Land Is Your Land tack vare Mikael Wiehe:s översättning och tolkning “Det här är ditt land”.
“En antirasistversion som nog Woody skulle ha gillat”, skriver Sven-Åke Henriksson i sitt porträtt av Woody Guthrie.
Som avslutning kan jag säga att min favorit på den här skivan är Plane Wreck At Los Gatos (Deportee) med Ulf Dageby:s raspiga och hesa röst.
Rolf Waltersson
