Här följer den västerbottniske journalisten och författaren Arne Müllers tredje del av granskningen av de storvulna planerna i norra Sverige.
Malmen
Vi går vidare till malmen. Vill man förstå vad de nya investeringarna betyder för efterfrågan på metaller är batterifabriken i Skellefteå en lämplig utgångspunkt. I bolaget Northvolts ansökan om miljötillstånd framgår det att fabriken kommer att behöva många tusen ton av de olika ämnena för att bygga batterier, men det intressanta är att jämföra fabrikens behov med världsproduktionen (2019).
För koppar och mangan handlar det om mindre än en tusendel. Men för nickel handlar det om ett par procent av utvinningen i världen. När det gäller grafit och kobolt ligger andelen runt fem procent och när den är i full drift kommer batterifabriken i Skellefteå att behöva drygt en tiondel av världsproduktionen av litium. Då är detta endast en av många batterifabriker som håller på att byggas just nu. Bara i Europa finns det planer på 28 stycken liknande anläggningar under de närmaste åren.
Prognoserna för de globala materialbehoven är många. De exakta siffrorna varierar, men den gemensamma nämnaren är att kurvorna pekar brant uppåt. Exempelvis spår Världsbanken att användningen av grafit kommer att fyrdubblas till mitten av seklet. Det kommer att behövas sex gånger så mycket kobolt och tio gånger så mycket litium. För koppar väntas en lägre procentuell ökning, men all ökning av kopparanvändning är problematisk, eftersom detta är en redan mycket hårt exploaterad metall. I mitten av 1800-talet var den genomsnittliga kopparhalten i världens gruvor omkring 20 procent. Idag är siffran 0,8 procent och den fortsätter att sjunka. I Bolidens planerade gruva i Laver utanför Älvsbyn är halten 0,2 procent – 99,8 procent är avfall.
Den ökade efterfrågan på metaller och mineral märks redan tydligt i den svenska gruvbranschen. Det tydligaste exemplet är Talga Resources planer på att bryta grafit utanför Vittangi. När projektet drog igång för mer än tio år sedan var tanken att utvinna små mängder grafit av hög kvalitet för att tillverka grafen, ett ämne som antogs kunna få en rad olika användningsområden. Sedan kom uppsvinget för batteribranschen. Talga sökte tillstånd för ett dagbrott där 100 000 ton grafit årligen skulle brytas för att sedan vidareförädlas i en anläggning i Luleå. Innan verksamheten ens startat har bolaget börjat arbeta med en ny ansökan: ytterligare 500 000 ton årligen ska brytas på tre platser i området.
Men detta är bara början. Nu har bolaget målet att genom fortsatt prospektering flerdubbla den mängd grafit som går att utvinna till uppemot 200 miljoner ton längs ett 15 kilometer långt stråk vid Torne älv. Rennäringen uppfattar planerna som ett allvarligt hot och Naturskyddsföreningen ser risker för den naturskyddade älven.
Höga kopparpriser och förväntningarna om ökad efterfrågan framöver gör att det är mer fart på planerna för nya koppargruvor. Från Viscaria norr om Kiruna till Stekenjokk på gränsen mellan Västerbotten och Jämtland är nio nya koppargruvor aktuella för närvarande.
Det har länge varit tyst om de kontroversiella planerna på en stor nickelgruva i Rönnbäcken söder om Tärnaby, men nu hoppas ägarna, Bluelake Mineral, att stigande nickelpriser ska göra det möjligt att hitta investerare som är villiga att satsa på projektet.
Att nya gruvor skapar markkonflikter och miljörisker finns det en hel del erfarenheter av under de senaste årtiondena. Men när det gäller gruvornas klimatpåverkan har det hänt saker. På senare år har gruvbolag satsat på att till exempel elektrifiera gruvtruckar och på andra sätt minska utsläppen. För säkerhets skull kollade jag ändå upp hur utsläppen för branschen har utvecklats. Jag hade förväntat mig att minskade utsläpp och ökad produktion skulle ta ut varandra, men i själva verket har branschens utsläpp ökat. 809 000 ton 2008 hade blivit 1 177 000 ton år 2019. Vägen till en fossilfri gruvindustri är lång, särskilt som produktionen ökar i snabb takt.
Låt oss innan vi lämnar malmen återvända till batterifabriken i Skellefteå. När jag har läst bolagets ansökan om miljötillstånd har jag blivit imponerad. Jag hittar inga svagheter. Tillgången till förnyelsebar el är säkrad. En stor återvinningsanläggning för batterier ska byggas i närheten. De flesta av råvarorna till batteritillverkningen finns i närområdet och förutsättningar för hållbara transporter är goda. Men det finns ett annat stort problem i nästa led. I våras blev det känt att Porsche och Audi kommer att vara två av de stora kunderna. De elbilar som dessa bolag tillverkar har på grund av sina starka motorer och stora batterier mycket lite med klimatomställning att göra.
Arne Müller
Texten har varit publicerad i Den norrländska litterära tidskriften Provins, där det går att läsa alla delar.
