I en debattartikel i Dagens Nyheter (28 juni) sjunger Sveriges krigsminister Peter Hultqvist på en helsida militarismens och krigsalliansen NATO:s lov.
Artikeln har rubriken Skadligt att rubba Sveriges strategiska försvarssamarbeten, vilket rimligen speglar en oro hos Hultqvist. Han har uppfattat uppenbarligen sin inriktning på inordning under NATO, och särskilt under USA och Storbritannien, som ifrågasatt. Ett ifrågasättande med en sådan förankring att han upplever det som ett hot sina och den nuvarande regeringens inriktning och framtidsplaner.
Vilka är det han polemiserar mot? Naturligtvis inte det borgerliga blocket, inkluderat SD och regeringspartnern Mp:s nuvarande ledning. Inte heller har han anledning att polemisera mot de dominerande mediernas ledarskribenter och så kallade kommenterande experter. Och definitivt inte mot Sveriges mäktiga kapitalägare eller de i landet huserande multinationella vapentillverkarna.
Hultqvists måltavla är med största sannolikhet det egna partiets gräsrötter och de socialdemokrater som med varierande konsekvens vill rädda åtminstone något av den utrikespolitiska linje och fredssträvan som skulle kunna benämnas Palme-linjen.
Krigsministerns och partiledningens “eftergift” till värnarna av Palme-linjen är de i realiteten till intet förpliktande påståendena att regeringen inte förespråkar en anslutning av Sverige till NATO, och att Sverige även framöver skall vara alliansfritt. Som framgår med all önskvärd tydlighet av hans artikel i DN är linjen att i alla praktiska avseenden inordna den svenska krigsmakten den västliga krigsalliansen. Endast till namnet är redan nu Sverige icke-medlem i NATO. Och mot den bakgrunden är naturligtvis också talet om alliansfrihet ett bedrägeri.
Möjligen är avsikten från Hultqvists sida att demoralisera oppositionen inom det egna partiet när han förtjust radar upp exempel som visar att att integreringen av den svenska krigsmakten i NATO redan är ett faktum. Särskilt förtjust berättar han om övningar som genomförts i Sverige. Och han understryker att vid sida av NATO-samarbetet är den “transatlantiska” länken särskilt viktigt. Det betyder att just relationen till USA, och även Storbritannien ses som det absolut viktigaste.
Men att Sverige ska underordna sig USA, efterkrigstidens mest våldsamma stormakt, som oavsett bemanningen i Vita Huset stått för otaliga brott mot folkrätten, stöd till diktaturer, våldsamma interventioner, krig och krigshot uppfattas av många inom det socialdemokratiska partiet som oacceptabelt.
Nyligen protesterade 75 namnkunniga socialdemokrater mot att partiledningens linje uppenbarligen är att Sverige inte ska ratificera den FN-resolution om kärnvapenförbud som Sverige faktiskt varit med om att ta fram. Företrädare för Trump-administrationen har klargjort att man skulle se ett svenskt undertecknande av FN-resolutionen som “mycket skadligt”. Och Hultqvist har lyssnat.
Det finns idag en gruppering inom det socialdemokratiska partiet som kallar sig Reformisterna.
Reformisterna strävar efter en återgång till tidigare socialdemokratiska positioner men har begränsat sig till ekonomiska och sociala politiska frågor. För en grupp som inte vill sparka på, utan istället förvalta arvet efter Palme-eran är det hög tid att ta sig an frågan om militarismen. Och att kräva att USA:s främsta inflytelseagent, krigsminister Peter Hultqvist, avlägsnas från sin post.
Ledarredaktionen
eFOLKET