Jag kanske har tagit upp den här frågan tidigare. I så fall får det bli en repris.
När jag ser TV-tablån för 30 december kan man undra om Sverige har blivit USA:s 51 delstat. 31 av 37 långfilmer kommer från USA. Och så ser det oftast ut dag efter dag. Minst 90 procent av långfilmerna kommer från USA.
Det är “Amerikanskt äventyr”, “Amerikansk komedi”, “Amerikansk action” och så vidare. Dominansen är stor av just “Amerikansk action”. Oftast filmer med en torftig ja nästan obefintlig berättelse. Det är de vilda biljakterna med bilar som exploderar, de blodiga skottlossningarna och slagsmålen som är själva “poängen” med dessa actionrullar. Rollfigurerna är stereotyper. Man ser till och med på deras utseenden vilka som är “good guys” och vilka som är “bad guys”.
Det produceras naturligtvis många bra filmer i USA. Men jag tycker ändå att snedfördelningen är något “överdriven”.
Det har gått så långt att man nästan hajar till om det visas någon film som är producerad i något Afrikanskt land, eller något land i Sydamerika eller Asien.
Med den överdrivna matningen av filmer från USA får vi “på köpet” en hel del av den kultur- och människosyn som råder, åtminstone inom delar av den amerikanska filmvärlden.
Man behöver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att tro att denna ensidiga kulturkost leder till bristsjukdomar.
Rolf Waltersson
