Till följd av den NATO-anslutning som Sveriges mäktiga inom politiken, ekonomin, krigsmakten och medierna hoppas snart ska vara i hamn fortskrider i rask takt militarismens intrång inom det ena området efter det andra.
I morse kunde vi höra på radionyheterna att rektorn för Örebro Universitet välkomnar inrättandet av en obligatorisk “totalförsvarskurs” för alla studenter på Sveriges alla universitet och högskolor.
Redan i slutet av mars besökte Försvarshögskolans rektor Robert Egnell universitetet i Örebro. Enligt Örebronyheter (ÖN) hävdade Egnell i samband med besöket att “han ser en ny roll för lärosätena i Sverige, som en samlad plattform i totalförsvaret”.
– Det skulle vara en revolution i vårt sätt att arbeta, underströk Egnell, enligt ÖN.
Det där med universitetens öppenhet och internationellt samarbete måste nu enligt Egnell omprövas.
– Vi måste rikta in oss på en ansvarsfull internationalisering och inte tro att alla samarbeten om forskning leder till något positivt – för det gör det inte längre. Vi är på väg in i ett kallt krig och måste se att Sverige har sin allierade i en mer begränsad värld.
Liksom 99 procent av officerarna inom den svenska krigsmakten är försvarshögskolerektor Egnell förstås positiv till att Sverige i alla avseenden intar en vasallstatus gentemot Washington, Pentagon och NATO. Att öppna en pipeline till det USA-dominerade västliga militärindustriella komplexet och västliga underrättelsetjänster ser han säkert inte som något problematiskt. Det handlar nu om “en revolution i vårt sätt att arbeta” enligt försvarshögskolans rektor.
Egnells resonemang passar naturligtvis som hand i handske med ÖB Micael Bydéns belåtna konstaterande att NATO-medlemskapet kommer att föra med sig djupgående och stora förändringar för hela det svenska samhället.
Det harmonierar också väl med regeringens uppmärksammade förslag att halvera mandattiden till 17 månader för de av regeringen utsedda representanterna i universitetens styrelser. Ett förslag som från regeringens sida mumlande motiverats med att man vill garantera någon sorts “kompetens inom säkerhetsområdet”. Förslaget har mött stark opposition ute på universiteten.
Men rektorn vid Örebro universitet Johan Schnürer bockar och bugar när den svenska NATO-krigsmakten knackar på lärosätets port.
Sedan den första februari sitter han som ordförande i något som döpts till Arbetsgrupp för lärosätenas bidrag till totalförsvaret. Vice ordförande är Försvarshögskolans Robert Egnell, och så kallad verkställande ledamot är Mats Koraeus, senior analytiker Försvarshögskolan.
Om arbetsgruppens uppdrag kan vi läsa:
Arbetsgruppen ska i dialog med politik, berörda myndigheter, näringsliv och organisationer inventera lärosätenas möjlighet att säkerställa utbildningsbehoven för:
- civilt försvar och krisberedskap,
- militärt försvar
Påbörja en dialog om forskningsbehov för totalförsvaret och krisberedskapssystemet.
Avgränsning: Frågor relaterade till lärosätenas ordinarie säkerhetskyddsarbete ingår inte i arbetsgruppens uppdrag. Däremot knyts en representant från säkerhetschefsnätsverket till arbetsgruppen för att säkerställa nödvändig dialog.
Medlemmar i arbetsgruppen bör initialt hämtas från lärosäten på de orter vars länsstyrelser är ledningsansvariga för de sex nya civilområdena. Försvarsmakten planerar också justeringar i sin regionala indelning för att underlätta samverkan med det civila försvaret.
När arbetsgruppen kommit igång med sitt arbete kommer representanter även från andra lärosäten att inbjudas delta.
Arbetsgruppen har idag ytterligare fem ordinarie medlemmar, vars mandattid går ut 2024-12-31. Dessutom tre medlemmar som är tills vidare adjungerade.
Vår förhoppning står nu till att de “revolutionerande” och “djupgående” förändringar som Egnell och Bydén ser fram emot tillbakavisas på bred front av landets forskare och universitetslärare. Liksom att en anti-militaristisk aktivitet kommer till stånd bland studenterna.
Universitetens oberoende har alltid varit något som setts som viktigt och alltid värt att försvara. Nu handlar det om att försvara universiteten mot ett skamlöst försök till intrång från USA, NATO och det västliga militärindustriella komplexet. Detta via insatser av tjänstvilliga inhemska akademiska samarbetspersoner och en regering, understödd av det största oppositionspartiet, som alls inte ser något fel i att Sverige förvandlas till en vasallstat, underställd en kärnvapenbestyckad och våldsbenägen supermakt.
Förnuftet, humaniteten och anständigheten ropar:
Inte en enda soldat, inte enda student, inte en enda krona till den svenska NATO-krigsmakten!
