I fyra delar tänkte jag blicka tillbaka på 90-talet och ta en titt på hur punkscenen såg ut då. I den här delen skriver jag om något som alltid legat mig varmt om hjärtat nämligen samlingskassetter som vid den här tiden tillsammans med fanzines var det allra bästa sättet att hitta nya band.
Samlingskassetter ska inte blandas i hop med hemgjorda blandband, idén är förvisso liknande men samlingarna var lite mer formella och gjordes jämfört med blandbanden i en större upplaga med omslag, kontaktinfo till banden och allt vad man kan tänka sig. Det här var inget specifikt 90-tals-fenomen utan växte fram under 80-talet men för min del började det runt 1993.
Jag hade hittat en punkdistribution med postorder belägen i Uppsala och det var främst Delirium Tremens-kassetterna jag siktade in mig på. Marko Orava började släppa dessa samlingar 1985 och sammanlagt blev det uppemot 30 volymer.
Grejen med Delirium Tremens-samlingarna var att Marko tog med band från hela världen, ljudet var kanske inte alltid det bästa men en kassett kunde lätt innehålla uppemot 40 låtar. Två av de band jag upptäckte via Delirium Tremens var det australiensiska bandet Northern Drinking Cult och det amerikanska The Blanks (idag Blanks 77) som än idag är två av mina favoritband.
De här kassetterna är verkligen bra tidsdokument och att botanisera ger mig en fin och nostalgisk kick. För hur ofta tänker man på band som Luskerman, Kokt Grus, Sunnanvind och H.A.T i andra sammanhang än när man antingen rotar bland sina kassetter eller surfar runt på Discogs.
I Stockholmsområdet fanns bland annat Tedde som släppte kassetter på Anti Media, hur började det egentligen för honom?
– Drömmen var att ge ut skivor men det kändes ouppnåeligt då, därför fick jag göra det jag hade råd med, att ge ut kassetter. Jag var inspirerad av Micke Blomqvists Kloak Skrål-kassetter och även det Ante Blomberg släppte på Kultur Utan Kommersialism. Det var ett enkelt media att sprida och med mycket musik till en billig peng.
Vi får inte glömma att det här var före Internet, det fanns inte samma lättillgängliga utbud då, vad tror du att de här kassetterna fyllde för funktion?
– De hade nog en stor betydelse, kanske framför allt utanför storstäderna. Bodde man på en liten ort var utbytet med andra punkband förmodligen begränsat. Samlingskassetterna blev ett sätt att nå ut oavsett var man bodde, det var enkelt att kopiera upp sin demo och skicka runt och kom sen låtarna med på en samling så fick de ännu mer spridning.
För egen del upptäckte jag många band den vägen och vissa av de personer jag fick kontakt med då är mina vänner idag drygt 30 år senare. Så visst fan har det haft en betydelse, både för punken och för min egen del.
Du kan väl namndroppa lite band som du upptäckte då?
– Listan kan göras lång men… Radioaktiva Räker, Räserbajs, Garbage Pailkids, Illbutts, Sunnanvind, Sector Sexs, Rixväg 40, Mammas Jeltar, Planet Trash, Varför?, Kapten Haubits, Gymnastiken, STD och Massage
Vad har du för tankar när du ser tillbaka på den tiden?
– Man har ju en tendens att skönmåla det mesta när det har gått en tid, men jag måste nog ändå tillstå att det det var en väldigt rolig tid, som jag absolut inte skulle vilja vara utan. Visst kunde det vara tungt ibland, men så är det ju alltid lite till och från.
En sista sak som slår mig är att om vi går tillbaka i tiden så var ju Micke Blomqvist tidigt ute med att göra samlingskassetter. Jag säger inte att han var först på något vis, men han var tidigt ute. Ante blev inspirerad av Micke och kikade på hans grejer när han själv började att göra kassetter. Sen influerade de som sagt mig och jag i min tur har inspirerat Bonden och Ludde på Liima Puikko Tapes.
Ringar på vattnet med andra ord och jag kan absolut säga att både Anti Media och Liima Puikko inspirerade mig att släppa samlingen Ampere 001. Några andra som var aktiva vid den här tiden var A.L.P Tapes, GP Sås Tapes, Knallepunk och Brus Tapes. De sistnämnda är faktiskt igång än idag. Sen var det inte ovanligt att de som gjorde fanzines även släppte kassetter, som till exempel både Pie Mag och Paska Mag. Ja nog var det en rolig tid minsann.
