Stefan Sundström är ute på en massiv soloturné och precis som nya skivan går den under namnet Domedagspredikan. I lördags spelade han för andra dagen i rad på Södra Teatern i Stockholm.
Södran var utsåld i lördags när Stefan Sundström äntrade scenen med sin gitarr. Och det är där jag vill se honom. Trots att tomaterna, böckerna och miljöaktivismen är intressant har det alltid varit Stefans musik och texter som har trollbundit mig och det lyckas han fortfarande med. Den nya skivan “Domedagspredikan” är i mitt tycke den bästa sedan “Fabler från Bälingebro” som släpptes 2006.
Jag kan tycka att konserten var lite för kort, den pågick bara en dryg timme och det kändes nästan lite snopet när den var över. Förvisso var det en otroligt kvalitativ timme med 30 års blandat material. Det händer något med Stefan när han spelar de gamla klassikerna, han lever upp på ett härligt sätt då.
Och det är ju trots allt mäktigt när han spelar låtar som Hård tid och Amors pilar men i kväll klingade ändå Pillerthriller och Somna lycklig högre. Kvällen bjöd på många toppar och Stefan sitter på en enorm låtskatt där han kan välja och vraka utan att tumma på kvaliteten.
Ingen kan ha gått hem direkt missnöjd efter att ha fått höra redan nämnda låtar men även bland annat Alla ska i jorden, Blonde, Onda barn, Domedagspredikan, Hallå Hallå och Latlåt från Farsta. Visst var det en timme som gick väldigt fort men det är underbart att gubben håller riktigt hög klass än. Jag tycker ju dessutom om när han kör solo, det blir en annan intimitet då när han inte är lika låst till några medmusikanter. Han blir mer punktrubadur än vissångare och kulturarbetaren förvandlas till en söderbuse.
Nu väntar fyra konserter i Norge innan turnén fortsätter i Sverige och vill man se en Stefan i högform gör man bäst i att boka biljetter snabbt, jag har en känsla av att det kommer bli utsålt var än han stannar till. Här under är några klipp från lördagen.
