“Här vilar en svensk arbetare.
Stupad i fredstid.
Vapenlös. Värnlös.
Arkebuserad av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig”
Dikt av Erik Blomberg till minne av de arbetare som mördades av militärens kulor i Lunde 14 maj 1931.
De dödade var:
20-åriga fabriksarbetaren Eira Söderberg, stod som åskådare när demonstrationståget passerade.
Erik Bergström 31 år och fabriksarbetare.
Evert Nyberg, 22 år och arbetare.
Sture Larsson 18 år.
Viktor Eriksson, 35 år.
Det var i samband med lönesänkningar och strejkbryteri som det uppstod massiva protester och demonstrationer.
Vid den stora demonstrationen 14 maj hade militär beordrats ut och på order från befälhavare kapten Mesterton öppnades eld mot demonstrationståget. Förutom de fem dödade, var det ytterligare fem som blev skadade av militärerna kulor.
Om detta har det skrivits mycket genom åren, så jag ska inte fördjupa mig alltför mycket.
Jag vill i stället skriva några rader om Tore Andersson. (som senare bytte namn till Alespong).
“Trumpetaren Tore Alespong blåste eld upphör och fick stopp på skottlossningen i Lunde 1931 – men blev inte hyllad utan åtalad…
När tåget med närmare 6 000 människor kom fram till Lunde beordrade den utposterade militären halt och sköt varningsskott. Men tåget fortsatte ändå.
Då kommenderades eld – och soldaterna sköt rakt in i folkhopen. Skräck vrede, förtvivlan och kaos utbröt”, skriver SVT Nyheter 11 maj 2016.
“Alldeles intill mig, på bara en armlängds avstånd, föll unga flickan Eira Söderberg blödande till marken, och skottsalvorna fortsatte. Då insåg jag intuitivt möjligheten att blåsa eld upphör”, berättar Tore i inslaget i SVT Nyheter.
Skottlossningen avbröts tack vare Tores trumpetstötar. Ändå var hans hjälteroll långt ifrån självklar då, i samhällets ögon. Tore, som var ungkommunist, sågs snarast som upprorsmakare av den borgerliga pressen och delar inom socialdemokratin. Trots att 75 procent av demonstranterna var socialdemokrater, stämplades demonstrationerna och protesterna som “kommunistisk uppvigling”, från vissa håll.
“Jag var medveten om att jag lovat att inte använda mig av signalen i civila sammanhang. Och i och med att jag gjorde det hade jag gjort något olagligt”, berättar Tore.
Han blev åtalad och ställd inför rätta för egenmäktigt övertagande av militär trupp. Eller “missbruk av militär signal och olaga intrång”, som det hette i åtalet.
“Men jag blev friad med hjälp av advokat Branting, son till Hjalmar Branting, och advokat Rudling som klarade av alltihopa. Och militärens befäl Mesterton fick stå där med skammen”, berättar Tore.
Fem människor miste livet i Lunde. Men Tores insats förhindrade med största säkerhet en ännu värre tragedi.
“Tack gode Gud för att Tore var med, Om han inte haft kurage, mod och medvetenhet i situationen så hade det hela slutat mycket, mycket värre än vad det nu gjorde. Då hade Gudmunrå kyrkogård varit för liten”, säger KG Wästerlund, Lundebo och något av en expert på historien kring Ådalshändelserna, till SVT Nyheter 11 maj 2016.
Tore Alespong, född Andersson 1909 spelade på sin fritid trumpet i dansbandet Kramfors Jazzkapell. Senare fortsatte han i Randers orkester och Gudmundå musikkår (senare Kramfors musikkår) i Kramfors. Han var dirigent för Sundsvalls Blåsorkester 1951-1953. Hand trumpet donerades av arvingarna till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Tore Andersson (Alespong) avled 1995.
Den som vill läsa mer om Tore Andersson kan gå in på:
Förutom en intressant berättelse om händelserna i Ådalen, finns många intressanta dokumentära bilder.
PS.
“Kapten Mesterton, (1888-1962) som gav order om eld mot demonstrationståget dömdes av krigsrätten i Sollefteå till 8 dagars arrest utan bevakning. Men frikändes senare av krigshovrätten.
Mesterton befordrades av socialdemokratiska regeringen till major och därefter till överstelöjtnant. Hans slutbefattning var mobiliseringsofficer vid Bergslagens artilleriregemente (A9) i Kristinehamn”. Källa: Wikipedia
Rolf Waltersson
