Jag lyssnade till Andreas Cervenkas sommarprat 27 juni. Andreas Cervenka är nog mest känd för boken Girig-Sverige som handlar om hur folkhemmet Sverige blivit ett (skatte)paradis för de superrika.
Han pratade också om pengar. Vad är pengar? Förr var det Riksbanken som fixade pengarna. Man tryckte sedlar och präglade mynt.
Men i dagens digitala värld är fysiska pengar i stort sett ett minne blott. Idag består “fysiska” pengar bara av en procent. Resterande 99 procent är digitala pengar, nollor och ettor, som virvlar runt mellan datorer på ett mer eller mindre obegripligt sätt.
Varifrån kommer dagens digitala pengar, hur skapas de, och av vem/vilka?
När man säger att “pengarna går upp i rök” i samband med till exempel en störtdykning på börsen, så är det inte några fysiska sedeltravar som brinner upp.
Det är dessa hittepåpengar, dessa nollor och ettor, som försvinner någonstans i detta för mig obegripliga digitala system.
Samma sak när det är tvärtom, när börskurserna pekar uppåt.
Men vad jag mest tog fasta på i Andreas Cervenkas sommarprat i P1 var att det är en viss skillnad mellan dagen miljardärer och miljardärerna förr i tiden.
Sverige har ju blivit ett skatteparadis för de rika. Räknat per capita är Sverige ett av de miljardärtätaste länderna i världen. År 2021 fanns det 542 miljardärer i Sverige, varav 39 dessutom var dollarmiljardärer.
2019 var det “bara” 206 miljardärer så “tillväxttakten” är väldigt snabb. 1996 fanns det endast 29 miljardärer.
Från 29 till 542 miljardärer på bara ett par år. Och detta i ett Sverige som många fortfarande tror är en välfärdsstat med jämlikhet och rättvisa och relativt små skillnader mellan fattiga och rika.
Tittar man på hur förmögenheten är fördelad inom befolkningen, ligger Sverige i toppen. Eller i botten, beroende på hur man vill se det. En del tycker ju det är bra att vi har så många miljardärer. Andra ser det som ett problem, ett mått på ojämlikhet och maktkoncentration.
Sett till koncentrationen av förmögenheten är Sydafrika det mest ojämlika landet. På 2:a plats kommer Sverige tätt följd av Ryssland och USA.
Det är här Andreas Cervenka nämner en avgörande skillnad mellan nyrikingarna förr och nu. De flesta av alla nya miljardärer har inte blivit rika på arbete, på att de skapar eller tillverkar något.
De har blivit rika på ren spekulation. De tjänar “pengar på pengar” – inte på arbete.
Man kan säga att de “gamla hederliga” kapitalistsvinen byggde sina maktimperier och blev rika på att bygga och att skapa i huvudsak sånt som är bra för ett samhälle. Man byggde fartyg. Man tillverkade bilar och traktorer. Man startade medieföretag (familjen Bonnier), man startade banker (Wallenberg). Och man blev rik på utsugning, på exploatering, av de som står på golvet och gjorde det verkliga jobbet.
Om denna epok av maktkoncentration kan man läsa i C H Hermanssons bok “Monopol och storfinans – de 15 familjerna”.
Dagens kapitalistsvin blir oftast rika på ren spekulation, att man tjänar “pengar på pengar”. Man startar verksamheter som världen klarar sig bra utan, i alla fall med mina ögon sett.
Jag kan nämna hela spelindustrin med kasinospel och andra sorters spel som inte bara är “onödig” utan i många fall direkt skadlig.
Fastighetsbranschen, där man inte bygger nytt, utan bara köper upp och “förvaltar”. Till exempel fastighetsimperiet SBB där Ilija Batljan som startade det hela är god för 12 miljarder kronor.
Eller det norska fastighetsimperiet Heimstaden, som också bara köper upp och “förvaltar”. Ägaren Ivar Tollefsen är god för 8,1 miljarder dollar.
Eller Barbara Bergström, som startade Engelska skolan och gett marknadsskolan ett “ansikte”, har kunnat bygga upp en miljardförmögenhet till stor del genom friskolesystemet.
Värst av allt är ändå vapenindustrin när det gäller att “skära guld med täljkniv”. Men många anser nog att vapenindustrin och kapprustningen är viktig och nödvändig. Jag gör det inte.
Man blir också fundersam när man läser att “generation Bianca” ligger före “generation Greta” när det gäller hur dagens ungdomar ser på framtiden och vad de drömmer om. Att tjäna snabba pengar och bli rik som “influencer” eller “youtuber” ligger högt på önskelistan.
Bilden på kapitalistsvinet såg jag på en reklampelare i Södertälje när jag åkte förbi där nån gång på 1990-talet.
Först trodde jag det var en nidbild, en satirbild. Men det var Gotabankens självbild “GOTA. Den nya finanskoncernen”. Det var 1990 då banken bildades genom en sammanslagning av Götabanken, Skaraborgsbanken och Wermlandsbanken.
PS. Kan lägga till att Riksbanken nu har ett avtal med brittiska sedeltillverkaren De La Rue om tryckning av svenska sedlar.
“Efter Panama Papers-läckan avslöjades det att från 2002 till 2010 hade De La Rue i hemlighet kontaktat New Delhi-affärsmannen Somendra Kholsla för att få kontrakt i utbyte mot en provision på 15%”, skriver Wikipedia.
Det känns väl tryggt att Riksbanken låter ett företag som är insyltat i “Panama-härvan” att trycka våra sedlar. Sedlar som allt oftare inte godkänns som betalningsmedel i Sverige.
Vart är vi på väg?
Lästips:
- Större ekonomisk ojämlikhet i Sverige än i Danmark – mer än en fördubbling av antalet svenska miljardärer sedan 2010 – News Øresund, 9 mars 2023
- Andreas Cervenkas Sommarprogram i text – Sommar & Vinter i P1 – Sveriges Radio
- Generation Greta, eller generation Bianca – Vad drömmer dagens ungdomar om? – eFOLKET, 9 juni 2023
- Har den vulgära (spel)marknaden inga gränser? – eFOLKET, 15 juli 2023
- De La Rue – Wikipedia (eng)
- De La Rue – hemsida (eng)
Rolf Waltersson
