Läkarna Roya Hakimnia och Sten Axelsson-Fisk skriver om hur regeringen vill försämra sjukförsäkringen.
Artikeln har tidigare varit publicerad i nättidningen Internationalen.
*******
Så har utredningen ”Sjukförsäkringen i förändring – en utvärdering” (SOU 2024:26) landat. Statistikprofessorn och nationalekonomen Per Johansson, som kuppades in av Tidöpartierna och fick ersätta chefsjuristen på Pappers Robert Sjunnebo, vill föga förvånande, strama åt sjukförsäkringen. an bjuder inte på några nya visioner utan uttrycker det bäst själv: »Det här är en tillbakagång till det gamla«.
De få lättnader som förra regeringen införde 2021/2022, ska rullas tillbaka. Den sjukskrivne ska, återigen, bedömas mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar.
Dagens regelverk möjliggör för den sjuke att få förlängning efter dag 180, ifall det är troligt att denne är på väg att rehabiliteras till sitt vanliga arbete inom 365, och i vissa fall 550, dagar. De regler som nu föreslås kommer göra uppskjutandet av prövningen väldigt svår.
Förra regeringen gav också äldre andrum, men nu ska den som bara har några år kvar på arbetsmarknaden åter tvingas att söka nytt arbete, samtidigt som stöd till omställning i princip är obefintligt. Den behovsanställda ska prövas mot hela arbetsmarknaden från dag ett och en ytterligare försämring är att Försäkringskassan föreslås att inte längre behöva precisera vilken yrkeskategori den tänker sig att du kan arbeta med.
Vi får tillbaka hittepåjobben med andra ord. Utredningen vill också på sikt återinföra en bortre gräns för sjukskrivning igen. Det enda som utredningen låter vara kvar, är att personer är över 61 ska kunna få förtidspension och då bedömas mot det arbete de har haft, inte mot hela arbetsmarknaden. Detta ska dock följas noggrant, säger utredningen.
Med argument såsom att sjukskrivningarna har blivit längre (en väntad effekt av en reform som tillåter just detta i syfte att möjliggöra för den sjuke att kunna gå tillbaka till sitt nuvarande arbete) samt att två procent färre kommer tillbaka till sitt arbete inom 24 månader, vill statistikprofessorn tillbaka till en tid som de flesta minns med skräck.
Cancerpatienter utförsäkrades, människor som var på väg tillbaka till sina arbeten hänvisades att söka nya hittepåjobb som ingen kände till och de sjukskrivnas psykiska hälsa försämrades avsevärt. Under tryck av inte minst rörelser drivna av vårdpersonal och patienter tvingades Socialdemokraterna att mjuka upp reglerna.
Nytt för denna utredning är att den även angriper läkare som de menar alltför lättvindigt sjukskriver för att behaga patienterna och efterfrågar möjligheter till sanktioner mot enskilda läkare. Men de ekonomiska incitament som de menar driver fram detta, vill de inte göra något åt, det vill säga inga ord om marknadskrafterna i vården.
Vilket förstås inte är förvånande, utredningen är ett beställningsverk av regeringen, redan 2017 uttryckte Johansson tillsammans med den nuvarande utredningens sekreterare åsikterna i rapporten “Är sjukskrivning bra för hälsan”?
Utredarna vill spara in ytterligare pengar på en sjukförsäkring som genom åren redan har bantats rejält. År 1990 gick 7 procent av BNP till ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, idag är den andelen nere i 2 procent. Ett subtilt sätt detta har gjorts på är genom minskningen av den del av arbetsgivaravgiften som går till sjukförsäkringarna från 10 procent år 2005 till dagens 3,55 procent. I stället har mer och mer gått till allmänna löneavgiften, vilken kan användas fritt, vilket bland andra Alliansen använde till att bekosta skattesänkningar för de rika.
Från ett folkhälsoperspektiv måste attacken på sjukförsäkringen förstås i ljuset av de ökande klyftorna i förväntad livslängd mellan olika inkomstgrupper de senaste två decennierna. Sverige har som folkhälsopolitisk målsättning att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.
Även i rika länder som Sverige är den ojämlika tillgången till materiella resurser som bostad, bostadsort, transportmöjligheter, meningsfull fritid, privat sjukvårdsförsäkring exempel på faktorer som bidrar till att människor med högre inkomster lever längre.
Det omvända sambandet, att sjukdom och ohälsa påverkar inkomsterna negativt stämmer också. Sjukförsäkringen är ett redskap som förebygger negativa spiraler där låginkomsttagare får sämre hälsa och därefter ytterligare ekonomisk utsatthet.
Om utredningens försämringar kommer antas, kan det få allvarliga folkhälsokonsekvenser i form av än större ohälsa bland personer som är drabbade av både fattigdom och sjukdom.
Högerregeringens vilja att försämra sjukförsäkringen har udden riktad mot arbetarklassen. Enligt Försäkringskassans egna rapport från 2021, utnyttjar personer med eftergymnasial utbildning sjukförsäkringen i mindre utsträckning än personer som har förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå.
Nyttjandet av Försäkringskassan är vidare jämnt fördelat mellan inrikes- och utrikesfödda, vilket förmodligen är ett tecken på ojämlikhet då utlandsfödda utgör en större andel av arbetarklassen. Vad detta beror på framgår inte av rapporten, en möjlig förklaring skulle vara lägre benägenhet att sjukskriva invandrare alternativt att invandrare i större utsträckning får avslag, vi vet också att upplevelser av diskriminering gör att invandrade avstår vård trots behov.
Striden om sjukförsäkring är en strid mellan samhällsklasser, och har så varit genom historien. Mycket står på spel för arbetare och tjänstemän som nu har allt att vinna på att gå samman. Även läkare drabbas av en ny nivå av detaljstyrning om sanktioner mot medicinska bedömning går igenom. I bästa fall kan fackföreningsrörelsen bilda en allians med läkarkåren och ta strid för en för folkhälsan avgörande välfärdsinstitution.
Roya Hakimnia och Sten Axelsson
