Tord Björk, som författat denna debattartikel, är medlem i rådet för Internationella fredsbyrån (IPB) och internationella rådet för World Social Forum.
Det är något skamfullt över att ange andra för deras åsikter. Tanken att vi ska kontrollera alla vi på något sätt anses har samröre med även i den mest vaga formen är stötande. Detta för att sedan rapportera till överordnade myndigheter eller chefer för att kunna säga att vi tillhör de godkända.
Men det är ett sådant samhälle vi håller på att bygga. I juni fick Kvinnor för fred (KFF) besök av Jämställdhetsmyndigheten. Deras uppgift var att kontrollera om KFF uppfyller demokrativillkoren för att ta emot sitt “bidrag till kvinnors organisering” – ett mycket viktigt bidrag, som gör det möjligt för KFF att bekosta ett litet kontor och en deltidsanställd i Solidaritetshuset.
Problemet tycktes vara en en av de äldsta medlemmarnas åsikt som inte stämmer med föreningens syn på Ukraina-kriget. Denna person hade också ett uppdrag för organisationen i ett nätverk mot kärnvapen där hon hade sakkunskap och samma åsikt som föreningen men dock inte varit aktiv. Hon ströks från uppdraget men problemen tycks inte sluta där. Myndigheten kommer fortsätta agera i frågan om uppfyllandet av demokrativillkoren.
Det kan synas som en mindre fråga men är del av ett större mönster. Utrymmet för vilka åsikter som är tillåtna eller inte tycks minska. Inte ens ett nätverk riktat mot kärnvapen går säkert om den person som ifrågasätts har enligt staten felaktiga åsikter i andra frågor. I så fall riskerar hela den organisation hon företräder att få sina bidrag tillbakadragna.
En gång infördes bidrag för att stödja bredd i åsikter. Presstödet tillkom med detta ändamål. Om bara marknaden styrde så fick den största tidningen övertaget, annonsintäkter gick främst till den som hade störst spridning. Den frågan diskuteras nu av det stora antalet rödgröna tidningar som hotas av ändringen av den tidigare hållningen som såg bredd i åsikter som viktigt för demokratin.
Nu är det istället de stora etablerade mediekoncernerna som ska ges stöd för lokala redaktioner. Presstödet ska utformas så att bredden kraftigt krymper till förmån för att lokala redaktioner hålls vid liv eller startas. Inom fem år kan den rödgröna pressen allt stöd eller det mesta försvinna medan de etablerade mediekoncernerna som redan tidigare fått den helt övervägande delen av kakan kan dominera än mer.
I skymundan sker också en förändring av allt stöd till civilsamhället. Det sker i namn av skydd av demokratin. Det startade med ’demokrativillkorsutredningen’ från den 17 juni 2019: Demokrativillkor för bidrag till civilsamhället SOU 2019:35. Det följdes av propositionen Statens stöd till trossamfund samt demokrativillkor vid stöd till civilsamhället 220802. Den återkallades 221115.
Vad som gäller nu är oklart om nu inte besöket hos Kvinnor för fred kan ses som ett tecken i tiden. Nuvarande regeringen återtog proposition bara veckor före att ny lagstiftning skulle träda i kraft.
Vad menas då med demokrativillkor? Den föreslagna propositionen utgår till viss del från befintliga krav för olika former av statsbidrag. De tar främst upp frågor kring varför, vad och hur en organisation bedriver sin verksamhet. Syftet ska vara förenligt med demokratiska värderingar, uppbyggnaden av organisationen demokratisk och i verksamheten ska demokratin idéer respekteras.
Särskilt ofta framhävs jämställdhet och förbud mot diskriminering. Det är dock inte minst när det gäller frågan om vem som ska omfattas av villkoren och inom vilken geografiska ram och tidsrymd de ska gälla som de riktigt allvarliga problemen finns.
Det är nämligen inte bara organisationen som ska ha de rätta åsikterna. Det är betydligt mer än så. Även alla styrelseledamöter, anställda och alla andra med någon form av uppdrag för en organisation ska leva upp till villkoren. En riksorganisation måste också övervaka sina lokalavdelningar inte minst om de är sjä lvständiga. Antingen anses lokalgrupper vara en del av riksorganisation som då ansvarar för hur de agerar. Eller också anses de vara självständiga och då ska de ses som samarbetsorganisationer som har samma krav på sig också gällande företrädare som den organisation som mottar statsbidragen.
Särskilt långt dragna är kravet att även samarbetsorganisationer i de mest långsökta former ska förhandsgranskas så de inte överträder vad som anses vara godkänt.
Det handlar uttryckligen inte bara om de organisationer som finns ett formellt samarbete med. Förslaget skriver det rent ut:
Det behöver dock inte vara fråga om ett formellt samarbete, utan kan vara tillräckligt att det framgår att statligt kontrollerade medel avsedda för arvsfondprojektet kommer att komma den organisation som inte söker om stöd till godo.”
Tänk om en kopieringsmaskin som delvis finansieras av medel från statliga bidrag också används av en protest mot ett angreppskrig startat av en demokratisk stat mot ett auktoritärt land.
Vilka personer som ska uppträda på godkänt sätt och var, visar också att politikerna är ute på ett gungfly.
Arvsfondsdelegationen förespråkar ett mer långtgående ansvar för företrädares ageranden där även ageranden som inte sker inom verksamheten omfattas.
Regeringen sade sig vilja begränsa giltigheten till när företrädare agerar inom ramen för organisationens verksamhet.
Agerandet i fallet med Kvinnor för fred tyder dock på att det kan tolkas godtyckligt. Kan en enda person som utsetts för ett uppdrag i en avgränsad sakfråga anses vara skäl för att ta tillbaka ett bidrag därför att personen i andra sammanhang framfört åsikter i andra sakfrågor som organisationen inte delar och som anses vara kontroversiellt?!
Var gränsen går både innehållsmässigt och i vilket sammanhang eller hur ofta villkoret kan anses inte vara uppfyllt är flytande. Vad en företrädare skriver på sociala medier kan enligt förslaget ingå i vad som kan bryta med villkoret. Inte bara interna och externa arrangemang en organisation anordnar ses som del av verksamheten som ska uppfylla kraven, utan också sammanhang som andra ordnar som en konferens eller utbildning.
Förslaget pekar på en bred definition: “inom ramen för verksamheten bör avses i vid bemärkelse de sammanhang som en organisation förekommer i.” Även en enskild händelse eller omständighet kan vara tillräcklig för att demokrativillkoret inte ska anses uppfyllt.
Kravet på den egna organisationens företrädare är också utsträckt till samarbetspartner: ”Stöd får inte heller lämnas till en organisation om det framkommer att någon av dess samarbetsorganisationer eller någon av samarbetsorganisationens företrädare agerar på ett sådant sätt som anges ovan.”
Det som här framträder är ett samhälle som uppmanar till angiveri. Det viktiga är inte längre relevansen för sakfrågan som en verksamhet belyser. Det viktiga är att bedöma alla organisationer som man samarbetar med. Det gäller att inte förlora sin trovärdighet, “även ett agerande från en företrädare som privatperson påverka förtroendet för en organisation och dess verksamhet”, skrev regeringen.
Tydligt blir kravet på att organisationer ska delta i övervakningen av tänkbara samarbetsorganisationer. Särskilt extremt blir det i fallet med föreläsare: ”Regeringen anser dock att det är lämpligt och rimligt att kräva av organisationer att det görs grundläggande efterforskningar beträffande de personer som anlitas av organisationen som exempelvis föreläsare.”
Se också upp med webbplatsen!
Beträffande en organisations agerande bör stöd kunna nekas med hänvisning till … sådant som förekommer i organisationens stadgar, verksamhetsberättelse, verksamhetsplan eller andra dokument som härrör från organisationen, t.ex. på en webbplats.”
Arvsfondsdelegationen har i flera avseenden gått längst i sitt synsätt. De anser att:
… ett agerande som utförs av en företrädare som privatperson och som strider mot demokrativillkoret men som inte ifrågasätts av organisationen bör kunna leda till att bidrag inte beviljas.”
Regeringen anser att det är ett för långtgående ansvar att “ta ansvar för sådana privata uttalanden som en företrädare gör som saknar en koppling till dennes funktion som företrädare.” Det ska handla om en organisations verksamhet i någon mån, något vi sett dock kan definieras mycket brett.
Agerandet i fallet med Kvinnor för fred tyder också på sammanblandning av olika sakfrågor. Företrädare för den av Svenskt Näringsliv finansierade organisationen Frivärld har särskilt ofta försökt skambelägga Kvinnor för fred med sexistiska tillmälen, som “Putins kvinnor”. Den nu av Jämställdhetsmyndigheten särskilt ifrågasatta medlemmen har länge varit särskilt ansatt av Frivärld. Inte för sin hållning i sakfrågan om kärnvapen, men om Ukraina.
Förslaget till proposition tycks öppna för att sammanhanget ska kunna tillåta olika åsikter i kontroversiella frågor om en verksamhet sker i debattform. Men vad som kallas gränsdragningssvårigheter öppnar för misstänkliggöranden från resursstarka aktörer som Svenskt Näringsliv.
Förslaget menar att en sökning på internets sökmotorer anses lättillgänglig, en lättillgänglighet som en organisation med Svenskt Näringslivs resurser i ryggen lätt kan erbjuda, men inte andra som är lika viktiga för det demokratiska samtalet.
Förslaget säger att “syftet med det föreslagna demokrativillkoret inte är att förhindra möjligheten för organisationer att bedriva en verksamhet där nyanserade samtal, diskussioner och debatter kan föras.”
Att något så trivialt och grundläggande för demokrati måste sägas uttryckligen pekar på att det mycket väl kan leda till att tillfälliga stämningar och självcensur blir styrande snarare än vikten av vitala demokratiska samtal där åsikter kan brytas.
Remissinstanserna Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU), Sverok och Islamic Relief menar att betänkandet ger uttryck för en misstro gentemot civilsamhället. Istället för att stärka tilliten i samhället ökar administrativa bördan för att kontrollera alltfler uppgifter och alltfler personer enligt alltmer godtyckliga kriterier.
Naturligtvis finns delar av demokrativillkoren som kan ses som viktiga och klart definierade. Villkor som utesluter utövande av våld och hot eller diskriminering av individer eller grupper. Remissinstanser har på flera punkter varit kritiska.
Sveriges Hembygdsförbund påpekar att synen på hur samhällets grundläggande värderingar och övergripande politiska mål ska uttolkas kan ändras över tid och beroende på politisk majoritet. Forum – idéburna organisationer med social inriktning, Famna – Riksorganisationen för idéburen välfärd, Fremia och Giva Sverige för fram att det krävs en mycket stor försiktighet vid bedömningen av ageranden som sker i andra länder och i en annat politisk sammanhang än den svenska.
Dessa organisationer anser också att promemorian inte är tillräckligt tydlig med vilka former av civil olydnad som kan anses vara förenliga med demokrativillkoret.
Uppsala universitet är radikalast. De anser att Demokrativillkorsutredningens förslag till demokrativillkor i dess helhet är av så ingripande art att det är att anse som en begränsning av föreningsfriheten. De framhåller också att frågan om den indirekta påverkan lämnas outredd.
Utvecklingen har pågått en längre tid. Risken är stor att vi får ett tredelat civil samhälle. En del bestående av de godkända organisationerna och individerna. En annan med åsikter som anses vara inte tillåtna att befatta sig med om man önskar söka statsbidrag. Och slutligen, den kanske största växande gruppen i en gråzon med alltfler fast i ett ingen mans land mellan godkända och de icke-godkända.
En misstänkliggjord ökad zon av organisationer och individer som av olika skäl stämplas av resursstarka organisationer som näringslivet eller politiska grupperingar som misstänkta för att inte tillräckligt mycket tar avstånd utan tror på nyanserad debatt, utsätts för falska anklagelser eller drabbas av ängslighet i flera led i ett allt tystare Sverige.
Tord Björk
Faktaruta:
”Stöd ur Allmänna arvsfonden ska inte få lämnas till en organisation om den eller någon av dess företrädare som agerar inom ramen för verksamheten
1. utövar våld, tvång eller hot mot en person eller på annat sätt kränker
en persons grundläggande fri- och rättigheter,
2. diskriminerar individer eller grupper av individer eller på annat sätt
bryter mot principen om alla människors lika värde,
3. försvarar, främjar eller uppmanar till sådana ageranden som anges i
1 eller 2, eller
4. motarbetar det demokratiska styrelseskicket.
Stöd får inte heller lämnas till en organisation om det framkommer
att någon av dess samarbetsorganisationer eller någon av samarbetsorganisationens företrädare agerar på ett sådant sätt som anges ovan.”
