Band: Deep Torkel & His Rock n Roll Stars
Skiva: I love dead people
Genre: Rock
Utgivningsår: 2018
Ska man slå på stort är det lika bra att göra det rejält. Deep Torkel (Knutsson) med rötterna i punken (Stoodes och Suzie Beats Them All) har i dagarna släppt detta gigantiska projekt kallat I love dead people.
Utgåvan är limiterad till 500 ex och består av två snyggt förpackade dubbel-LPs, en DVD och diverse klistermärken. För den som inte alltid har möjlighet att slänga på LP-skivorna på vinylspelaren följer det även med en CD-version av skivorna. Det här är alltså lyx på hög nivå, framför allt om man gillar lite udda prylar.
Att slänga in I love dead people i ett specifikt fack är omöjligt. Det skulle vara som att försöka genrebestämma hela Freddie Wadlings katalog. Att jag nämner just Wadling beror dels på att han och Deep Torkel spelade tillsammans i Suzie Beats Them All. Men framför allt på grund av att det finns stora musikaliska likheter. I love dead people skulle kunna vara en förlängning av Wadlings band The Mobile Whorehouse.
Det är en gedigen skara rockmusiker som har samlats på den här skivan. Bland annat Mats Gunnarsson (Diamond Dogs) och Christian Falk (Imperiet). De båda gick bort efter att skivan var inspelad. Därför valde Deep Torkel att kalla projektet för I love dead people, som en hyllning till sina bortgångna kamrater. Jag måste också hylla Mats Gunnarsson, vilken fantastisk saxofonist han var, han fick verkligen sluta med flaggan i topp här.
Trots att jag kommer från en treackordspunktradition tycker jag att låtarna är riktigt intressanta. Här samsas postpunk med tung psykedelisk och experimentell rock. Det finns även tydliga spår av gothic rock och horror rock och jag kan inte låta bli att tänka på The Cramps. Ta lite rock n roll från 50-talet och framåt, gör det tungt och skitigt så dyker Deep Torkel & His Rock n Roll Stars fram bakom dimridån.
Produktionen håller toppklass och Deep Torkel ska ha stor respekt. Att sätta ihop låtar som klockar in på långt över 10 minuter och kunna behålla lyssnarens intresse rakt igenom kräver sitt geni. Det är så många detaljer inblandade att det alltid dyker upp något nytt vid varje lyssning. Jag är inte säker på att jag någonsin kommer att få en total helhetsbild av låtarna.
Egentligen är det bara texterna jag inte kan ta till mig. Kanske är det så att de har en större mening för Torkel än vad de säger mig. Totalt innehåller skivorna 19 låtar varav några är olika versioner. Det finns ett par låtar som jag vill lyfta fram. “Time to kill”, “Burn down and salt the earth” och “I love dead people” har något extra i mitt tycke.
