Artist: Vera Norea
Skiva: Carnival Dreams
Genre: Rock
Utgivningsår: 2021
Second Class Kids Records
Det här är en av de svåraste skivorna jag någonsin skrivit om och då har jag ändå avhandlat allt från frijazz till experimentell psychrock. Men samtidigt är det här ett album som förmodligen kommer att hamna på topp-10 över allt jag hört när livet ska summeras på ålderns höst. Så bra är den alltså. Den sticker ut och den skaver och framför allt finns det så mycket originalitet, jag letar i hjärnbiblioteket men kan inte komma på att jag hört något liknande någonsin.
Vera Norea spelar till vardags i punkbandet Hårdgnissel och med tanke på hur bra de är var det knappast förvånande att Veras soloprojekt skulle vara bra, men att det skulle vara så här bra var jag inte riktigt beredd på. De här 10 låtarna till käftsmällar tog mig med storm direkt. Här blandas hårdare varianter av rock med punk, ofta kört genom ett nattsvart filter och inte sällan med influenser från cirkusmusik, det är inte för intet som skivan heter Carnival Dreams.
Det som fascinerar mig mest är att en så pass ung människa kan vara upphovskvinna till det här. Det är så professionellt att man kunde tro att det är ett gäng äldre rävar som spelat musik i ett halvt sekel. Men å andra sidan, de skulle aldrig kunna skapa den här känslan som Vera får fram. Jag vet inte heller vem som skulle kunna klara av att komma upp i hennes sångnivå med ett register som sträcker sig från ganska sött poppigt till rått och argt. “Young And Rotten” är en sådan låt, den refrängen har skrivit in sig i min rockhistoria.
Min bild av att se Vera Norea på de stora scenerna både i Sverige och utomlands känns väldigt realistisk, om inte Sweden Rock trycker in henne i programmet till nästa års festival blir jag förvånad. Trots att jag inte betygsätter skivor vill jag ge det här albumet tio av tio, det finns inte en enda utfyllnadslåt och “Blackburn Field” är helt klart skivans och årets bästa låt.
