Det är 25 år sedan Quilty bildades och nu är de ute på en jubileumsturné. Det sjunde stoppet blev i fredags på Royal i Eskilstuna. Den otroligt välspelade irländska folkmusiken blev till en perfekt symbios med den gamla biografens gröna väggar. Det kändes nästan som att befinna sig på den gröna ön. Stämningen i den nästan fullsatta salongen var på topp från början till slut.
Det som slår mig när Quilty står på scen är hur mäktigt det låter. Det spelar ingen roll om alla fyra spelar tillsammans eller om Dag Westling sjunger enbart ackompanjerad av Gideons bodhrán. Deras musikalitet är enorm. Det ska även sägas att Quilty inte bara är ett band som spelar irländsk folkmusik för de har verkligen satt sitt eget ID i arrangemangen också.
Att de skulle besöka Eskilstuna under jubileumsturnén var en självklarhet. Det visade sig faktiskt att Eskilstuna ligger på delad förstaplats över städer de spelat i flest gånger. Det är något som Kulturföreningen Tontroll kan ta åt sig äran för. De arrangerade den här konserten och har arrangerat alla deras tidigare konserter här.
Bandet bjuder på en makalös spelglädje och repertoaren är väldigt blandad av traditionella folksånger, reels och sea shantys. Visst går det att höra att det irländska bandet Planxty är en stor inspirationskälla men emellanåt är Quilty ännu mer finstämda, som när Dag sjunger Spancil Hill enbart med gitarr tillsammans med Staffan Lindfors briljanta basspel. Deras musik smittar verkligen av sig på publiken som ibland grips av andakt för att i nästa låt sjunga med och klappa takten. De elva låtarna i första setet toppades kanske inte helt oväntat av Barrett’s Privateers som var den låt som folk hade önskat mest inför turnén.
Esbjörn Hazelius är inte bara en väldigt kompetent violinist, han leder även acapellasångerna med stor pondus som i andra setets första låt Wild Goose. Nu har stämningen dessutom blivit ännu högre och när bandet bjuder in publiken att sjunga med i Sally Brown är gåshuden är ett faktum. Framåt slutet händer något med Dags röst, den där lena rösten börjar få en viss heshet och även om det kanske inte är meningen så tycker jag att det tillför en nyans där och då.
Efter sista låten bjuder publiken på rungande applåder och givetvis kommer Quilty in på scen igen och avslutar med tre extranummer. Den allra sista låten blir Wild Mountain Thyme, en låt som publiken återigen får sjunga med på och som delar av publiken fortsätter att sjunga på medan de lämnar lokalen.
Quilty består av Dag Westling (Sång, gitarr, banjor, tin whistle), Gideon Andersson (sång, bouzouki och bodhran), Esbjörn Hazelius (sång och fiol) samt Staffan Lindfors (sång och bas).
