Den ryske högerpresidenten Vladimir Putins parti Enade Ryssland har framfört förslaget att revolutionsledarens Lenins balsamerade kvarlevor skall begravas och att det under alla år av miljoner besökta mausoleet ska stängas
Vladimir Uljanov, känd som Lenin, Oktoberrevolutionens och den unga Sovjet-statens ledare, avled 1924. Före sin död, endast 54 år gammal, var han mycket tydlig med att han inte ville veta av någon personkult i form av statyer och dylikt efter sin bortgång. Än mindre hade han förstås kunnat tänka sig balsamering. Hans önskan var att begravas bredvid sin mor i hemstaden. En stad som efter hans död uppkallades efter honom och fick namnet Uljanovsk. Något som Lenin/Uljanov också säkert skulle ha protesterat mot.
Månaderna före sin död var den av flera hjärnblödningar invalidiserade och sängbundne Lenin intensivt inriktad på att få partiet att avlägsna generalsekreteraren Josef Stalin från positioner som gav honom avgörande inflytande.
Stalin kom att att gå segrande ur den interna personkampen. Personkulten som han lanserade hade sina rötter i den ryska tsarismens och den ryska ortodoxa kyrkans auktoritära traditioner. Stalin krönte sin kontrarevolution med utrensningarna 1936 till 1939, som resulterade i att så gott som hela den partiledning som verkat med Lenin under revolutionsåren avrättades. Också majoritet av medlemmarna i den 1934 valda centralkommittén likviderades eller kastades i läger. Tiotusentals partimedlemmar rönte samma öde. Den kände historikern Roy Medvedev har ansett det berättigat att beskriva det som skedde åren efter 1936 som en regelrätt kontrarevolution. Denna tog sig också kulturella uttryck på en rad områden. Som synen på jämlikhet, kvinnornas situation, de homosexuellas rättigheter, internationell solidaritet och andra uttryck för Oktoberrevolutionens socialistiska strävanden och mål. Den gamla tsarismens ideologiska stöttepelare, den reaktionära rysk-ortodoxa kyrkan, fick ökat svängrum och under Stalins sista år gällde det också anti-semitismen, ett annat av tsartidens framträdande unkna uttryck.
Redan under det pågående världskriget upplöste Stalin, utan någon som helst diskussion, den Kommunistiska internationalen (Komintern). En organisation som visserligen redan i realiteten förvandlats till ett konventionellt utrikespolitiskt instrument, men som ändå representerade minnet av arbetarklassens internationalism, och som eventuellt framöver skulle kunna bli ett problem för den stalinistiska byråkratin.
När Vladimir Putin och hans parti Enade Ryssland nu aktualiserar frågan om att begrava Lenin skulle det kunna tolkas som ett sätt att respektera Lenins egen önskan. Och som ett sätt att göra upp med ett uttryck för Stalins kvasi-religiösa personkultsidéer. Men detta vore med stor säkerhet en helt felaktig tolkning.
Putin förenar en aversion mot Lenin med en uppskattande hållning gentemot Stalin. Den senare ser han som en stor rysk nationell ledare, medan Lenin i Putins ögon är den farlige revolutionären och omstörtaren. Putin har detta jubileumsår tydligt visat att han inte bara avskyr Oktoberrevolutionen. Även Februarirevolutionen, som sopade undan tsarväldet, väcker hans antipati. För Putin är nämligen det gamla tsaristiska Ryssland något av ett ideal. Som nyligen ledde till det uppmärksammade beslutet att uppföra en staty av den finländske tsaristiske generalen Gustav Mannerheim. Denne blev under det finska inbördeskriget 1918 av arbetarrörelsen döpt till “slaktaren”. Såsom ansvarig för massakrer och upprättandet av Europas första koncentrationsläger, där 15 000 finska arbetare och torpare, kvinnor och män, mötte döden.
Putins vurmande för den reaktionära, anti-socialistiska och homofoba rysk-ortodoxa kyrkan är också välbekant. Aktuella uttalanden från denna relikt från tsartiden avslöjar i klartext vad den planerade begravningen av Lenin verkligen handlar om. Mitropolit Ilarion är tydlig:
– Allt fler ryssar inser att den man som bringat så mycket ondska till vårt folk, inte ska ha en plats i ett mausoleum på Röda torget.
En annan företrädare för kyrkan har sagt att ett borttagande av Lenin skulle stå för att “det ryska folket kommer närmare Gud”.
Att Putin, kyrkan och högerkrafterna känner en viss oro inför vad som möjligen kan ske i samband med Oktoberrevolutionens 100-årsdag i höst, är mer än troligt.