Ur träsket
I syrenernas tid
ses en flicka på glid
i en sommarkvälls ljus
mörk fasad på ett hus.
Hon är smärt, ung och fin
hon är ett kassaskrin
vacker rumpa och bröst
hon har kommit från öst.
Men hon undrar ibland
vad det är för ett land
deras språk är så svårt
deras grepp är så hårt.
Ja hon är i exil
måste ta sig en sil
komma bort för en stund
kanske få sig en blund.
Hon är strängt sysselsatt
och får streta var natt
torskarna står i kö
och ibland får hon spö.
Ingen hör hennes rop
det hon tjänar ihop
tar nån annan omhand
här i främmande land.
Hennes värde är noll
livet går helt i moll
tills en uppsökargrupp
ett nytt spår har fått upp.
En bedrövlig syn
när hon släpats ur dyn
hon får hjälp nu och stöd
och ett nytt levebröd.
Ifrån knark är hon ren
sommarkvällen så len
hon kan glädjas därvid
i syrenernas tid.
—Lena Staaf
