I ett inlägg i eFOLKET 11 december skrev jag om 7:e AP-fonden: “Staten, kapitalet och fossilindustrin – Ska våra pensionspengar satsas på kol- gas- och oljeutvinning?”
Idag hör jag ett inslag på nyheterna Sveriges Radio P1 att 7:e AP-fonden nu säljer sina aktier under rubriken: “Statliga pensionsfonder säljer sitt innehav i fossila bolag”.
1:a AP-fonden gjorde sig i våras av med sina aktier i fossilindustrin.
Igår meddelade 2:a AP-fonden att man också ska göra sig av med aktierna man har inom fossilindustrin, men “utan att man gör avkall på avkastnings- och riskegenskaper”.
Så här säger Eva Halvarsson som är vd för 2:a AP-fonden:
“Så vitt vi vet är vi unika eftersom detta omfattar både innehav av obligationer och aktier till ett värde av cirka 200 miljarder kronor, vilket är hälften av vår totala portfölj. Vi har som ambition att på sikt anpassa andra delar av portföljen till PAB” (jag tror PAB står för Parisavtalet. Min anmärkning).
7:e AP-fonden meddelar idag att man “svartlistar” och säljer aktieinnehavet i de 10 största kolföretag man är delägare i.
Det handlar om några av de största kolbolagen i världen, från Kina, Indien, Sydafrika, USA och Sydkorea.
“Vi vill vara aktiva ägare och sätta tryck på de här bolagen för att de ska upphöra med sin expansion”, säger Johan Florén, chef för kommunikation och ägarstyrning på 7:e AP-fonden.
Eftersom jag är en misstänksam typ, blir jag inte helt övertygad. Varför kommer dessa AP-fonder på just nu att det är “olämpligt” att vara delägare i fossilindustrier?
Kan det vara så enkelt att de gjort en omvändelse “under galgen” efter att Greenpeace, PRO, Naturskyddsföreningen och andra gått ut och kritiserat det oetiska med att göda fossilindustrin?
Så kan det naturligtvis vara. Men jag misstänker att det även ligger krassa ekonomiska beräkningar bakom. Att man inser att man satsat på fel häst, en halt och halvdöd krake som aldrig mera kommer att ge några vinstpengar i den här penninggaloppen.
Dessutom gör sig inte 7:e AP-fonden av med hela innehavet inom fossilindustrin – bara de “tio värsta” kolgruvorna. Man behåller alltså sina aktier i uppemot 33 av de 43 fossilbolag man äger aktier i.
Det är kolgruvorna man lämnar, ungefär som råttorna som lämnar det sjunkande skeppet. Och man behåller ägandet i gas- och oljeindustrin.
Men det låter ju tjusigare att förpacka det hela i vackra ord om miljöansvar och Parisavtal.
Kanske jag är orättvist misstänksam. Men genom åren har man lärt sig “känna igen lössen på gången” – att förståndet brukar gå ut när pengarna kommer in – så den misstänksamheten sitter i.
Undrar om AP-fonderna har några andra “lik i garderoben”. Till exempel att man är insyltad och har aktier i vapenindustri och vapenhandel, företag som bedriver barnarbete, penningtvättande banker och liknande “oetiska” verksamheter?
PS. Jag hittar en intressant rubrik i Dagens Industri 2 september 2018: “Statens fonder äger spelaktier för miljarder”.
Så här skriver Dagens Industri i ingressen:
“Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi går hårt åt de svenska spelbolagen och flera stora fondbolag har kastat ut börsnoterade spelbolag från sina fonder.
Samtidigt äger de fyra statliga AP-fonderna spelbolagsaktier för närmare 5 miljarder kronor”.
I Avanza 2020-09-03 läser jag:
“AP-fonderna äger aktier i flera spelbolag, trots regeringens hårda tag mot branschen.
I en granskning av statens AP-fonder utrönas det att sammanlagt 1,7 miljarder kronor är investerade i spelbolag som Kindred, Kambi, Evolution Gaming och Netent. Detta trots socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabis hårda tag mot branschen.
Under fjolåret (2019. min anmärkning) omsatte spelbolag med svenskt tillstånd närmare 25 miljarder kronor, och varje svensk över 18 år spelade i snitt för drygt 3 000 kronor”.
I sammanhanget är det småsummor. Men det är principen det handlar om.
Kanske min misstänksamhet om fler lik i garderoben inte är helt obefogad.
PS. Sverige ligger på 15:e plats i världen bland de länder där man spelar mest. Australien toppar listan.
Rolf Waltersson
