Kampen mot militarismen, den skriande ojämlikheten och hoten mot klimatet och miljön är avgörande kampområden, som intimt hänger samman. Insändarskribenten Christer Bergström, antimilitarist, socialist och miljöaktivist, ger här sin syn på vad som bör göras i kampen för miljön och klimatet. Han understryker att vi måste inse hur fruktansvärt akuta hoten nu är och att en kraftfull organisering och mobilisering underifrån är en absolut och skriande nödvändighet.
*******
Vetenskapen säger att den annalkande klimatkatastrofen kan utrota hela mänskligheten i ett kaos av lidande som drabbar alla som är födda efter 1960.
Den största utmaningen är inte att stoppa klimatkatastrofen, utan att få människor att känna att deras engagemang kommer att vara meningsfullt.
Opinionsundersökningar visar att runt 80 procent (79-83 procent) av svenska folket år efter år efterlyser ett mer miljövänligt samhälle, att de vill se verkningsfulla klimatåtgärder från politiken.
Den låga anslutningsgraden på olika klimataktioner, trots denna omfattande insikt hos svenska folket, visar att det finns ett akut behov av att bjuda in massor till att gemensamt utvärdera och diskutera fram en strategi och paroller som kan övertyga människor om att deras engagemang kan leda till en bättre framtid för dem och deras barn och barnbarn.
“Sitt på motorvägar, kom och demonstrera, blockera,” sägs det, men människor i allmänhet ser inte hur detta kan stoppa klimatkatastrofen. Får de ens det förklarat för sig? Den bistra sanningen är att de flesta ser det som praktiskt sett meningslösa symbolåtgärder. I synnerhet som det bara är en handfull glödande och modiga idealister som genomför dessa aktioner – vilket leder till att många fler som nog skulle vilja delta om det bara vore fler, inte vågar.
Folk vet inte ens vilken organisation de ska gå med i för att träffa andra, få information och bli peppade! Alla organisationer ger intrycket av att vara antingen bara aktivistorganisationer för glödande och modiga idealister, eller sovande organisationer som är mest inriktade på den hopplösa – och av folkflertalet förkastade – uppgiften att få Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons regering att bli klimataktivistisk.
Det finns ett akut behov av:
- Regelbundna (veckovisa) forum för människor att träffas och prata om allt detta, slå sina kloka huvuden ihop och peppa varandra.
- Stormöten med intressanta föreläsningar som lockar folk, samt som forum för att utvärdera och diskutera och ta fram strategier och paroller med folklig förankring som fungerar för att attrahera folkmassor.
- En paraplyorganisation för klimatarbetet som det är enkelt att gå med i och där människor kommer i kontakt med andra som kan inspirera oss alla och få oss att växa på alla sätt och vis.
Vi har tyvärr inte mycket tid på oss. Klimatforskningen säger att det kan röra sig om två, tre år.
Gällande punkt 1, finns det regelbundna veckovisa öppna möten för alla för att prata om allt detta, slå sina kloka huvuden ihop och peppa varann, och det är klimatomsorgs-mötena på zoom, varje torsdag kl 18.00. Anmäl dig till klimatomsorg@gmail.com.
Det finns inga krav på dig som deltar, men du får bl.a. veta vad som händer i hela klimatrörelsen.
Gällande punkt 2, håller Återställ våtmarker ett folkråd i samband med Fridays for Futures klimatstrejk på Mynttorget den 15 september, och ett folkråd den 20 september kl 18.00-20.00. Dessutom hålls ett KlimatHoppmöte på Eskilstuna universitet den 23 september. Där bör vi utvärdera och debattera strategier och paroller. (Personligen är jag den 15:e på min bästa väns begravning.) Det behövs fler sådana stormöten, där utvärdering och strategidebatt är huvudpunkten.
Angående paroller, visar all erfarenhet att för att få många att aktivera sig, måste man börja i det lilla, vardagliga, med något KONKRET som direkt berör människors tillvaro, formulerat som ett slags övergångsparoll. En sådan paroll och en kampanj som har potentialen att få massor av människor att entusiasmeras, är “Gratis och massivt utbyggd kollektivtrafik”.
Detta är ett krav som väldigt många kan känna är realistiskt, uppnåbart, och något som de känner kan löna sig att aktivera sig för.
Det fungerar som en övergångsparoll, där människor som dragits in i den kampen – genom de erfarenheter som de drar av kampen och i dialog med alla andra – kommer att successivt dra slutsatsen att denna kamp är en del i det stora, att vi måste gå vidare.
Flera decennier av det nyliberala budskapet om att “kamp inte lönar sig” har gjort människor nedslagna och misströstande. Men behovet av gratis och massivt utbyggd kollektivtrafik är nog så stort att det kan få många att ta första klivet till politisk aktivitet. Dessutom är det ett så populärt krav att vi säkert kan vinna, åtminstone lokalt här och var.
En enda sådan seger kommer att i ett slag krossa den nyliberala myten om att “kamp inte lönar sig”, och efter en sådan seger kommer garanterat många fler att se det som lönt att bli klimataktiva.
Var med på klimatomsorgs-mötena på zoom så pratar vi tillsammans ihop oss om detta, varje torsdag kl 18.00. Anmäl dig till klimatomsorg@gmail.com.
Budskapet dem som redan är vänster måste vara betydligt skarpare. Klimatkatastrofen som kan utrota hela mänskligheten i ett kaos av lidande som drabbar alla som är födda efter 1960. Om vi inte går samman och engagerar oss för att stärka klimatkampen, kan vi inte kalla oss vänster. Det håller inte att hålla sig undan av futtiga privata skäl: sådant anstår inte en riktig människa (“Körsbärsdalen”). Vi är så få att det inte finns utrymme för “jag har annat att göra”. Är du med? När ditt hem brinner har du inte “annat för dig”.
Det håller heller inte att gömma sig bakom prat om andra frågor som “man hellre borde engagera sig i” (fast inget praktiskt görs där heller). Klimatkatastrofen är den spricka i muren som vi bör bearbeta för att öppna upp för en bred medvetenhet i alla dessa andra frågor.
Christer Bergström
