Vi vet att spel leder till spelmissbruk. Många som hamnar i speljävulens klor spelar inte bara bort sina pengar, de spelar bort sina liv. Spelandet slår mot familj och vänner. I värsta fall leder spelandet till att man förlorar jobb och bostad. I kölvattnet av spelmissbruk följer också kriminalitet i form av bedrägerier och stölder för att finansiera ett fortsatt spelmissbruk. En halv miljon i Sverige har någon form av spelproblem. Ungefär 2-3 procent är spelmissbrukare.
Beräkningar från Folkhälsomyndigheten visar att 75 procent av omsättningen på kasinon och spelautomater kommer från personer som har problem med sitt spelande. “Väldigt oseriöst” säger Henrik Armus, ordförande för Spelberoendes Riksförbund.
Det här är också en klassfråga. De som lättast lockas i spelfällan är de som lever under otrygga förhållanden. Det är arbetslösa, de med låg inkomst, de med låg utbildning, och så vidare.
Störst ansvar för detta har naturligtvis de penningkåta och skrupelfria spelbolagen och deras ägare. Spelbolag som ofta håller till på “skatteparadisön” Malta. Genom bedräglig och förförisk reklam lovar de guld och gröna skogar. “Du har vinsten på ditt konto inom 15 minuter”, “Pengarna tillbaka om du inte vinner”, låter reklamens falska locktoner.
Enligt Folkhälsomyndigheten satsade spelbolagen 5.5 miljarder i reklam år 2017. De lägger naturligtvis inte sådana enorma summor på reklam om de inte kallt räknar med att det är väl använda pengar. Har man väl lockat in människor i spelandet slår fällan igen. Många fastnar i ett spelberoende som det är svårt att ta sig ur.
Jag hörde att Spelberoendes förening i Göteborg haft en ökad tillströmningen av människor under VM i fotboll. Det är människor som söker hjälp för sitt okontrollerade spelande. Det hänger säkert samman med störtfloden av spelreklam som översvämmade oss under de fyra veckor som VM varade.
Vi har fullkomligt drunknat i spelreklam, inte minst i Aftonbladet. Sida upp och sida ner med spelreklam. En dag hade Aftonbladet 14 helsidor spelreklam. Rekordet tror jag var 20 helsidor. Att jag nämner Aftonbladet beror på att det är den tidning jag läser. Jag antar att det är lika bedrövligt i de flesta av de andra stora drakarna.
Det talas ibland om hur viktigt det är med en “fri och oberoende press”. Min fråga till Aftonbladet, men även till övrig media, är: Hur “fri och oberoende” är man om man i stor utsträckning lever på inkomster från spelbolagens annonser? Hur angelägen är man att kritiskt granska och avslöja dessa spelbolag och deras förehavanden? Man biter ju inte gärna den han som föder en.
Likaså kan man undra varför alla dessa kändisar som ställer upp som ambassadörer
för spelbolagen kommer så lindrigt undan? Glenn Hysén, Patrik Andersson, Zlatan, Henrik Larsson, Frank Andersson, Måns Zelmerlöv, Sarah Sjöström, bara för att ta några ur högen.
Varför ställs de inte mot väggen? Varför får de inga skarpa frågor om sin roll som “ambassadörer”? Har de några moraliska betänkligheter? Vad har de för ansvar? Eller är det bara pengarna som gäller? Och är det bara penningbegäret som gäller, måste de väl i alla fall försöka slingra sig genom några krystade ursäkter. Och hur mycket får de betalt för att medverka till att förvärra spelmissbruket? Men det är säkert “affärshemligheter”. Jag läste, tror det var i SvD, att det för Zlatans del handlade om 80-100 miljoner kronor. Zlatan är ju kungen, så han är nog dyrast gissar jag. De andra är kanske lite billigare. Judas fick ju bara 30 silverpenningar när han sålde sin heder.
Simmerskan Sarah Sjöström säger i en intervju i SVT Sport att “Det finns problem med spelberoende och det är jättetråkigt för dem som hamnar i spelmissbruk. Men själv ser jag inga problem, jag tycker det är kul att spela”. Om hon nu är medveten om kopplingen mellan spel och spelmissbruk, vore det intressant att veta varför hon ändå ställer upp.
Dessa kändisar har ju trots allt ett stort ansvar. De är förebilder för många, inte minst ungdomar. Det är ju därför spelbolagen vill ha kändisar som “ambassadörer”. De vet att kändisar är bäst som dragplåster för att föra ut reklambudskapen.
Den enda jag vet som konsekvent tackat nej till erbjudanden från spelbolagen är Charlotte Kalla. Hon gör det av moraliska skäl. Hon vet vad spelandet och spelmissbruket ställer till med, och tar konsekvenserna av detta. All heder till Charlotte Kalla.
Klä av spelbolagen in på bara skinnet! Ställ kändisarna mot väggen! Säg nej till spelreklam! Är det något för Aftonbladet att ta tag i? Eller är pengarna viktigare än moralen?
Rolf Waltersson
Eskilstuna. Före detta kommunalarbetare.
Numera pensionär.
