Vid Klostergatan i Eskilstuna står en staty av helgonet och martyren Sankt Eskil. Det är en praktfull staty som är detaljrikt utformad. På krusifixet han håller i handen ser man den korsfäste Jesus.
Jag egentligen ser man det inte med blotta ögat om man inte har blick som en hök. Det är bara när man kryper nära med teleobjektivet man ser den lilla figuren på krucifixet.
Statyn restes 1999 av Sällskapet S:t Eskil. Märkligt nog finns inga uppgifter om konstverket, vare sig vem som är konstnär, vad den är gjord av för material, eller något annat. I “Lista över offentlig konst i Eskilsuna kommun” finns Sankt Eskil på bild. Men det står: “Konstnär okänd”
Det finns en informationsskylt på platsen, men den är näst intill oläslig på grund av väder och vind genom åren; samt onödigt klotter.
Vid Strängnäs stenades Eskil till döds år 1080 då han försökte kristna de hedniska Strängnäsborna. När han på bår bars tillbaka av sina anhängare till Eskilstuna, stannade man till för att vila. Då lär, enligt legenden, en vattenkälla sprungit fram ur berget. Källan finns kvar ligger nära vägen vid infarten till Strängnäs om man kommer från Eskilstunahållet. På en informationsskylt kan man läsa:
– Sankt Eskil var en engelsk munk som år 1080 red från Tuna, nuvarande Eskilstuna, för att kristna invånarna i Strängnäs. De asatroende strängnäsborna uppviglades av den hedniske kungen Blot-Sven, och det slutade med att Eskil stenades till döds. Den första stenen lär ha kastats av Spabodde från Finninge.
Den döde Sankt Eskil fördes tillbaka till Eskilstuna av sina anhängare. När man satte ner hans bår på denna plats för att vila inträffade enligt sägnen ett under och en källa sprang fram ur berget.
På en annan informationsskylt vid källan, som är lite svårläst på fotot, kan man bland annat läsa:
– Eskil var utsänd för att missionera i Sverige. Han kom hit från England. För att kunna missionera måste han söka tillstånd hos kungen Inge den äldre. Men Inge var inte den starke kung Eskil trodde. Han avsattes av sin svåger Blot-Sven, som var hedning. Då gick det illa för Eskil. Han dödades i Strängnäs. Folk kastade stenar mot honom tills han dog.
Kanske var det så att Strängnäsborna upplevde Eskils kristna lära som ett hot mot deras tillvaro och det samhälle de var vana vid.
Ungefär som idag då ett moskébygge väcker många motstridiga känslor…
Omkring 100 år efter Sankt Eskils död kom en del av riddarorden Johanniterna till Tuna by (nuvarande Eskilstuna). De kom ursprungligen från Jerusalem och tog sig norrut. Även de kom för att missionera, och några av dem hamnade i Tuna by, där de byggde ett kloster. Ett kloster som låg ungefär där Eskil nu står staty och där Slottsskolan i Eskilstuna ligger.
Platsen kallades då för Tuna, eller Tuna by. Men Johanniterna tyckte att platsen borde heta Eskils Tuna (Tuna betyder ungefär plats). Så blev det. Och med tiden blev Eskils Tuna namnet på staden idag – Eskilstuna.
Vi har alltså både Sankt Eskil och Johanniterna att tacka för stadens namn Eskilstuna.
Som källa för uppgifterna om hur Tuna by blev Eskilstuna har jag bland annat använt uppgifter i en intervju med Bror-Erik Ohlsson som gjordes av Ingela Martinsgård på Sveriges radio år 2009, då Eskilstuna firade 350 år som stad.
Bror-Erik Ohlsson är historiskt bevandrad och sedan 2005 hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet. Han har arbetat som stadsarkivarie i Eskilstuna och skrivit många böcker om Eskilstuna och Eskilstunatraktens historia.
Naturligtvis vet man inte hur Sankt Eskil såg ut. Alla avbildningar är “fria fantasier”. Förutom statyn vid Klostergatan i Eskilstuna, finns han avbildad på informationsskylten vid Sankt Eskils källa i Strängnäs, där han mest liknar jokern i en kortlek.
Sankt Eskil finns även som kalkmålning i Överselö kyrka, som ligger lite norr om Stallarholmen,
och i Floda kyrka, som ligger i Katrineholms kommun.
Vid innergården till församlingshemmet vid Fors kyrka i Eskilstuna sitter en relief i marmor som föreställer Sankt Eskil. På bilden ser man tre stenar, vilket förmodligen syftar på att Eskil blev stenad till döds.
Konstverket uppsatt 1959. Konstnär: Erik Sand.
Rolf Waltersson
