Valet i Venezuela accentuerar de olika synsätt som utvecklats inom vänstern globalt. Man kan se en del av vänstern som i sitt motstånd mot USA och västimperialismen flyr in i en förhoppning att andra kapitalistiska regimer, t.ex. de s.k. BRICS-staterna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina Sydafrika) ska kunna skapa en motpol. Vänsterkrafter som i praktiken gett upp kampen för att skapa en från alla borgerliga regimer självständig proletär och folklig pol. Dessa vänsterkrafter intar ofta en positiv och urskuldande attityd till olika nationalistiska borgerliga regimer som av olika orsaker har konflikter med USA och Västeuropa. Regimer som denna del av vänstern hoppas kunna ansluta sej till BRICS-blocket. En sådan attityd låg bakom dessa vänstergruppers stöd till Assadregimen under Syrienkriget.
På andra sidan har vi vänsterorganisationer och opinionsbildare som ser västimperialismen som mer demokratisk och därför stöder väst i konfrontationen med Ryssland, Kina och olika auktoritära stater. Vi såg det i Libyen och Syrienkonflikten. Och vi ser det i Ukraina.
Demokratiska socialister måste ta avstånd från båda dessa riktningar.
Innan vi berör fallet Venezuela, låt oss slå fast ett par principer.
- Den demokratiskt socialistiska arbetarrörelsen måste stå fullständigt självständig mot alla borgerliga läger. Det gäller också i Venezuela där Maduro-regimen och högeroppositionen representerar olika delar av borgarklassen.
- Att vi vägrar ge politiskt stöd till en borgerlig regim betyder inte att vi inte i konkreta situationer kan ge stöd till specifikt motstånd mot imperialistiska attacker, sanktioner, påtryckningar osv.
I fallet Venezuela betyder det att vi samtidigt som vi inte politiskt stöder regeringen kan stöda regeringens motåtgärder mot imperialismens sanktioner och sabotage. Sådan är också den Venezuelanska vänsterns politik. Men Maduro-regimen förhindrar olika vänsterorganisationer från att ställa upp i valet och motarbetar dem generellt. Därför bojkottar dessa valet. De ser Maduro-regimen som en borgerlig regim och högeroppositionen som ett ännu värre alternativ. Vi delar den Venezuelanska vänsterns syn.
I världen finns idag flera regimer som vi haft förhoppningar om att de skulle utvecklas i radikal socialistisk riktning. Regimer som tyvärr nu lämnat all vänsterpolitik bakom sej och ofta blivit stabilt borgerliga, ofta präglade av auktoritär politik, korruption och inskränkningar av demokratiska rättigheter. Vi tänker på Sydafrika, Zimbabwe, Angola, Nicaragua, Kambodja o.s.v.
Några av dem har slutit fred och samarbetsavtal med imperialismen (som Vietnam) andra har fortfarande konflikter med den.
Det är de senare som idag ställer till huvudbry för delar av vänstern. Man tar det faktum att dessa regimer (som Nicaragua och Venezuela m.fl.) fortfarande har konflikter med imperialismen som ett skäl att stödja regeringspartierna och regimerna som sådana. Vad som bör stödas är konkret motstånd mot imperialisterna i enskilda frågor. Vi måste t.ex. kräva att USA och EU häver sanktioner mot Venezuela.
Samtidigt måste vi kritisera dess regimers inskränkning av demokratiska rättigheter och attacker på arbetarklassen.
Demokratiska socialister måste hårt kritisera illusionerna om BRICS. Ryssland, Kina, Sydafrika och Indien är kapitalistiska stater som står i konflikt med västimperialismen som de vill ersätta med sin egen kapitalistiska dominans. BRICS flörtar dessutom med de mest reaktionära krafter, som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Egypten, Iran och Turkiet.
Som arbetare i Sverige, (och Sverige är en del i det USA-ledda västliga imperialistblocket) är det förvisso vår plikt att ta kamp mot planerna på konfrontation med Kina. Liksom det pågående ekonomiska kriget mot detta land. Men att se lösningen på våra problem i i ett stärkt alternativt imperialistiskt block är en total kapitulationslinje inför den globala klassfienden. Vi måste stå upp mot alla imperialister i vår strävan efter en arbetarnas internationalism.
Vår främsta plikt är naturligtvis att stå upp mot “vår egen” imperialism. Det gör vi idag genom att bekämpa de US-amerikanska militärbaserna (USA ut ur Sverige), kräva utträde ut NATO, plädera för värnpliktsvägran och bekämpa krigsrustningarna och aggressiva planer mot exempelvis Kina.
Att formera den internationella arbetarklassen i denna kamp är inget enkelt. Men alternativet är sannerligen inte att kapitulera för det ena eller andra imperialistblocket.
Idag måste vi utan att stödja Maduro-regimen avslöja den Venuzuelanska traditionella kapitalistklassens försök att med hjälp av det västimperialistiska blocket med våld ta makten. Deras metod är att precis som Donald Trump påstå att de vunnit ett val som de i själva verket med stor sannolikhet förlorat. De kan i alla fall inte producera några substantiella bevis för sina påståenden.
Peter Widén
