Den Stina Isaksson som på Facebook gör “hjärta” för bilden på den hakkorsprydda tårtan är/var ordförande för SD i Halmstad.

Om en svulstig, storsvensk, fosterländsk och patriotisk kulturkanon som kommer på skam.

I en motion till riksdagen föreslår Sverigedemokraterna att man ska ta fram en svensk kulturkanon. En kulturkanon där man framhåller det blågula fosterländska kulturarvet. I en kommentar till media nämner Jimmie Åkesson att Astrid Lindgren och böckerna om Pippi Långstrump bör ingå i en sådan kulturkanon.

Detta har resulterat i att det i media nu cirkulerar utdrag ur ett brev som Astrid Lindgren skrev till sin tyska vän Louise Hartung 1957 och som berör en av Astrids böcker.

I sin bok Rasmus, Pontus och Toker, som senare blev filmatiserad, skriver Astrid om det tivoli som kommer till den lilla staden Västanvik. På tivoliet finns svärdslukaren Alfredo, som också visar sig vara en tjyv som är med om att stjäla en silversamling. En tjyv som i boken talar med tysk brytning.

När Louise Hartung läser boken blir hon förbittrad och anklagar Astrid Lindgren för “Nationalhass”, och för att sprida en djupt rotad aversion mot dels tyskar och mot “fahrendes Volk”.

Den 5 oktober 1957 svarar Astrid Lindgren på anklagelserna från sin tyske vän som hon brevväxlat med i många år. I brevet skriver Astrid bland annat:

Louis, du är den intelligentaste människa jag känner, och jag trodde att du kände mig. Men du tror att jag har djupt rotad motvilja mot alla tyskar, mot allt resandefolk och mot alla utlänningar.

Det var hårt och bittert att höra för den som avskyr all nationalism så innerligt som jag gör. Jag trodde du visste det. Jag trodde du visste att jag ogillar allt indelande av människor efter nationalitet och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor.

Ända sedan jag var så stor nog att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula storsvenska. Det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet. Och därför gör det mig mer ont än jag kan säga, att du har utläst något som tyder på precis raka motsatsen ur Rasmus-manuskriptet.

Där du Jimmie Åkesson, där fick du ett surt äpple att bita i.

Rolf Waltersson

Astrid Lindgren. Tyckte enligt egen utsago mycket illa om det blågula storsvenska.
Liknande artiklar: