Att sälja konst är verkligen den största konsten. Jag har kommit underfund med att genom att skämta med kunderna går det lättare. Inte för att jag vill pracka på folk min keramik utan jag lever för konsten, och något så världsligt som pengar har jag inte fått upp ögonen för. Men de måste ju till för att man ska kunna leva.
—Citat av Allan Ebeling som finns att läsa på Ebelingmuséet i Torshälla.
Ebelingmuséet i Torshälla invigdes 1997 efter en donation från konstnärens familj.
Allan Svante Ebeling föddes i New York i 1897. Han var svensk skulptör, bildkonstnär och keramiker.
Han hade svenska föräldrar och bodde som ung i USA där han bland annat arbetade som reklamtecknare.
När han flyttade till Sverige arbetade han vid Bobergs fajansfabrik 1921-1927, där han utbildade sig och arbetade som keramiker.
Han flyttade som nybliven förälder med familjen till Torshälla på 1930-talet där han bodde och var verksam som konstnär fram till sin död 1975.
Han kallade sig aldrig som konstnär, utan presenterade sig som krukmakare. Vid en träff med Carl Milles, som gjort Guds hand som står i Stadsparken i Eskilstuna, presenterade han sig som “Allan Ebeling, krukmakare från Torshälla”.
Efter flytten till Torshälla breddades konstnärskapet. Keramiken utvecklades mer åt det konstnärliga med ett friare skulpturalt uttryckssätt.
Han började också använda andra material, trä, gjutjärn, skrot och rostfritt stål till sina skulpturer.
Allan Ebeling hade hela tiden även haft måleriet som ett sätt att uttrycka sig. Då var motiven mer privata. Det var familjen, självporträtt, vänner och bilder från resor runtom i Europa.
Ebeling var en social människa med mycket humor och han hade en ständigt växande vänkrets.
Han hade en stor gästbok där en besökare 17 januari 1940 skrev “Jag tycker synd om alla dem som aldrig vatt i detta hem”. Familjen blev känd för sin gästfrihet och generositet.
Allan Ebeling spelade en betydande roll för Torshälla och Eskilstuna. Han var idérik. Det hände alltid någon omkring honom och han deltog aktivt i livet i Torshälla. Han blev något av en centralperson och familjen Ebelings hem kom så småningom att uppfattas som en institution.
Inför 650-årsfirandet av Torshälla som stad skrev Dagens Nyheter:
Ebeling är stadens centralgestalt, han är till och med upptagen som turistattraktion i broschyrerna
Även om han hade många vänner, hände det också att han blev osams med folk. Jag har hört en berättelse. Om den än sann eller bara en skröna, vet jag inte. Men många påstår att det är på riktigt.
Allan Ebeling lär ha blivit rejält osams med tre andra Torshälla-gubbar. Som en gruvlig hämnd förpassade han dem ut i vattnet vid Kvarnfallet i Torshälla. Ute i ån på en sten står ett av Allan Ebelings kanske mest kända konstverk: Tors bockar. Längst ner på sockeln där konstverket står placerat ser man tre huvuden. Tre huvuden som ser ganska förskräckta ut. Nu sitter de där stadigt, om inte som gjutna i betong, men ingjutna i gjutjärn.
Bland de mest kända offentliga konstverken av Allan Ebeling som finns i Eskilstuna och Torshälla kan nämnas, förutom Tors bockar, Smederna vid Fristadstorget, Vattenbärerskan vid Östra Torget i Torshälla, Jazzkapellet och Saxofonisten vid Holmberget i Torshälla och Järnhantverk & Jordbruk som står vid Brogatan ovanför trappan till höger om Stadskällaren i Torshälla. Där finns också ett konstverk av järn- och plåtskrot som står lite undanskymt. Det är privat och finns inte med i listan över offentlig konst i Eskilstuna. Men en fantastisk skapelse som också handlar om musik. Konstverket börjar nu rosta sönder, vilket kan tyckas är synd. Men det är väl också en del av livets gång – inget varar för evigt.
Tilläggas kan att Allan Ebeling var musikintresserad. Främst var det nog jazzmusik. Detta musikintresse återspeglas i mängder av konstverk. Om det inte är människor som spelar, så är det sagoväsen av olika slag som spelar musik – som till exempel verket Stålforsen som sitter ovanför stora entrén till Stålforsskolan i Eskilstuna.
De konstverk jag nämner och visar bilder på, är bara några av alla som finns i Torshälla och Eskilstuna.
Rolf Waltersson
