Emma Lundström:
Det är krig. Ryssland har gått in i Ukraina. Ukraina försvarar sig.
Människor flyr för sina liv. Sitter i skyddsrum och undrar om de kommer att överleva de närmaste timmarna. Lever i ovisshet om i fall de kommer att träffa sina nära och kära igen. Lever i ständig skräck.
Föräldrar försöker skydda sina barn. Barn försöker förstå vad det är som händer. I en tillvaro som ingen kan föreställa sig. Förrän de lever i den.
De som har överlevt kriget i Syrien vet.
De som har överlevt kriget i Afghanistan vet.
De som överlevde andra världskriget vet.
Hotet om ett ännu större krig hänger över oss alla. Nu om någonsin är det tid att tala om vikten av fred, nedrustning och solidaritet. Nu om någonsin är det tid att visa att det finns länder som vägrar krig. Som vägrar både Putin och NATO.
Sverige är inte ett sådant land. Tyvärr. Putins krig kommer med allra största sannolikhet att putta landet den sista hårsmån in i NATO.
Sedan är det kört.
Förstår vi det?
Den svenska regeringen kallar sig feministisk. Den säger också att den har en feministiska utrikespolitik. I denna utrikespolitik ingår säkerhetspolitiken. Alltså ingår även försvarspolitiken.
En feministisk försvarspolitik?
Det är ett begrepp som är en ren omöjlighet. Att överhuvudtaget ha ett försvar är en del av den patriarkala ordningen.
Att sedan kvinnor har anammat denna ordning, det är en annan sak och ett ämne som kräver en egen text. Att det finns kvinnor i ledande positioner som förespråkar krig, och kvinnor som vill bli militärer, tar inte bort det faktum att krig är ett patriarkalt påfund. Liksom klassamhället. Kvinnor är med och upprätthåller det katastrofala systemet. Men det är, ursprungligen, byggt av män. Män med makt.
Sveriges “feministiska” regering har som mål att “kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Vad betyder det? Samma rätt att söka chefsposter? Samma rätt att bli influencers? Eller samma rätt att bygga upp samhället från grunden?
Eftersom det samhälle vi har är byggt på patriarkala strukturer.
En kvinnlig chef över marinen ändrar inte på detta. Föresatsen att det ska vara lika många kvinnor som män i de militära trupperna, ändrar inte heller på det faktum att kvinnor inte har varit med och skapat grundstrukturen. Som är trasig. Från början.
Den så kallade svenska feministiska utrikespolitiken ska främja “fred, säkerhet och hållbar utveckling”.
Ändå exporterar vi vapen.
Den feministiska utrikespolitiken “ska genomsyra hela utrikesförvaltningens verksamhet” och “bidra till global jämställdhet och alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna”.
Ändå är vi är en del av den globala krigsproduktionen.
Kvinnor och barn är de som drabbas värst vid varje krigssituation. Det vet alla. Så hur kan det vara feministiskt att överhuvudtaget ha en militär? Hur kan det vara feministiskt att producera vapen?
Den enda verkligt feministiska utrikespolitiken skulle vara en nedrustningspolitik. Ett verkligt neutralt land skulle inte ha en militär. En verkligt feministisk regering skulle inte exportera vapen. Den skulle arbeta för att kvinnor och barn världen över kan leva i trygghet på riktigt. Och att alla världens barn skulle slippa växa upp med hot om våld.
En verklig feministisk regering skulle ratificera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.
En verkligt feministisk regering skulle säga:
Nej till Putin! Nej till NATO! Nej till krig!
En verkligt feministisk regering skulle säga:
Ja till fred!
Emma Lundström
Emma Lundströms text är tidigare publicerad i tidningen Internationalen.
