Artikelförfattaren Jacob Johnson är aktiv i V-Uppsalas internationella nätverk och tidigare (2006-2014) riksdagsledamot för Vänsterpartiet.
Artikeln har tidigare varit publicerad i nättidningen Internationalen.
*******
Mänskligheten står inför en enorm utmaning. Vi måste ställa om våra samhällen för att klara den omställning till en hållbar värld som framför allt klimatfrågan kräver. Ett skenande klimat är det största hotet mot mänskligheten. För att klara av detta måste världens stater samarbeta. Samarbeta över alla nationsgränser och med alla stater oavsett politisk tillhörighet och statsskick.
Tyvärr domineras världspolitiken av helt andra frågor. Rysslands krig mot Ukraina och USA:s agerande under Trumpstyret gör att framför allt Natoländerna i Europa avsätter enorma resurser för militär upprustning. Till en av de värsta klimatbovarna när världen tvärtom behöver investera i klimatomställning.
Nu har Tidöpartierna också beslutat att Sverige ska ha som planmål att avsätta ytterligare 300 miljarder kr till det militära försvaret så att det antagna nya kommande Nato-målet om 3,5 % av BNP kan uppnås 2030.
Vänsterpartiet har hittills slutit upp bakom den successiva och kraftiga upprustningen av det militära försvaret som Tidöpartierna och socialdemokraterna genomför, med hänvisning till hotet från öst, dvs. Ryssland. Men allt fler säkerhetspolitiska bedömare anser att Ryssland inte utgör något militärt hot mot Nato, inklusive Sverige. Däremot framhävs de s.k. hybridhoten, som t.ex. kabelbrott i Östersjön, som exempel på aggressivt ryskt agerande mot främst Sverige, Finland och de baltiska länderna. Men hittills har inte någon sådant incident kunnat bindas till ryskt agerande.
Det största och mest övertydliga exemplet på hybridkrigföring i Östersjön är sprängningen av Nordstreamkabeln i september 2022. Även om det inte heller i detta fall har avgjorts juridiskt pekar allt på att sprängningen utfördes av ukrainare, oklart på vems uppdrag. Men man kan ju påminna sig uttalandet från president Biden den 7 februari 2022 då han på fråga om Nordstream svarade att ” Om Ryssland invaderar . . . det kommer inte längre att finnas en Nord Stream 2. Vi kommer att få ett slut på det .”. Så allt pekar på att det är USA och Ukraina som utfört reellt hybridkrig i Östersjön.
Vid Vänsterpartiets senaste partistyrelsemöte ska enligt uppgift partiets säkerhetspolitik ha diskuterats. Det är välbehövligt, särskilt efter beslutet vid kongressen i maj förra året att partiets försvarspolitik ska grundas på en självständig och kvalificerad omvärldsanalys. Ett krav som Storstockholms partidistrikt, landets största, upprepade vid sin distriktsårskonferens i mars i år. En självständig och kvalificerad omvärldsanalys kan inte endast grundas på säkerhetsbedömningar av MUST och SÄPO och andra i dagens säkerhetspolitiska etablissemang. Fristående forskare som till exempel Frida Stranne bör ges möjlighet att bidra.
I dagens breda Vänsterparti måste även vi med våra rötter i freds- och internationella solidaritetsrörelser känna oss välkomna. Tyvärr känner jag till flera kunniga och engagerade medlemmar som lämnat partiet, framför allt för partiets anpassning till och uppslutning bakom Tidö-partiernas och socialdemokraternas kapprustning. Tyvärr är Magdalena Anderssons uttalande för någon tid sedan att ”EU:s länder behöver stärka sina försvar “i ett rasande tempo” typiskt för den alarmistiska krigsstämning som råder även i Sverige och bidrar till den känsla av otrygghet som många upplever, trots att alla sansade bedömare inser att det ryska militära hotet mot Sverige är kraftigt överdrivet.
I Vänsterpartiets reservation till den totalförsvarspolitiska propositionen för perioden 2025-2030 ställde sig partiet tyvärr bakom planmålet om 2,6% av BNP till det militära försvaret 2028.
Dock sägs det i reservationen att eventuella fördyringar måste finansieras med besparingar inom ram. När nu Tidö-regeringen och socialdemokraterna vill höja nivån ytterligare “i rasande tempo” är det dags för partiet att sätta ned foten och säga nej, enough is enough, nu är vi inte med längre. Vi bygger inte trygghet med ännu fler kanoner och bomber.
I sin verksamhetsplan fram till valet nämner inte partistyrelsen vare sig internationella, freds- eller säkerhetspolitiska frågor.
Detta är mycket anmärkningsvärt med tanke på världsläget och partiets stolta historia i kampen för internationell solidaritet. Men det är inte för sent att ändra sig. Om partiet säger nej till fortsatt accelererande militärrustningar och satsar på en bred synlig kampanj landet runt mot DCA-avtalet så får i alla fall jag ett motiv för att stanna kvar och kämpa för fred och internationell solidaritet!
Jacob Johnson
