Bildskapare: Marek Studzinski / Pixabay.

Nu kräver liberalerna permanenta Nato-baser i Sverige

Just som jag skrivit färdigt och skickat in mitt inlägg om det militära monsterplanet, Lockheed C-5 Galaxy, som landat på Malmö Airport utan att Försvarsmakten “vet varför det är här”, ser jag i nyhetsflödet att liberalerna kommer med ett nytt “utspel” i Nato-frågan.

Sveriges ansökan om medlemskap i Nato har ju lämnats in “utan förbehåll”. Men regeringen har sagt tidigare att det inte finns anledning att ha permanenta Nato-baser på svenskt territorium i fredstid.

Men nu går Liberalerna, som ju är ett av regeringspartierna, ut och kräver att Sverige ska “ta steget fullt ut” genom permanenta Nato-baser i Sverige.

Förslaget finns i Liberalernas nya säkerhetspolitiska program som ska klubbas på deras landsmöte senare i höst.

Min spontana reaktion är om liberalerna därmed även öppnar för placering av kärnvapen på dessa permanenta Nato-baser i Sverige, eftersom Nato också är en kärnvapenallians som bygger doktrinen att man måste ha kärnvapen i “avskräckningssyfte”.

Men så säger väl alla som som beväpnar sig – att det bara är till för att försvara sig.

Som vanligt är journalister ganska “sparsamma” med att ställa relevanta följdfrågor. Så den frågan hänger fortfarande obesvarad i luften efter att ha lyssnat på intervjun med Johan Pehrson i Sveriges Radio. (se lästips)

Jag är inte förvånad att det är just liberalerna som kommer med det här förslaget. Partiet har ju tidigare vid olika tillfällen visat “Rambotakter”, att man är ivrig att skicka ut Sverige i krig.

Vi minns hur dåvarande partiledare Jan Björklund, som också är militärutbildad, föreslog att Sverige skulle ge sig in i kriget på USA:s sida då USA invaderade Irak 2003.

Eftersom invasionen inte var godkänd eller sanktionerad av FN, var kriget illegalt enligt folkrätten.

Björklund (fp) vill ha svensk trupp i Irak-krig”, var en av de stora rubrikerna då. (se lästips)

Vad vi nu ser är inte bara en svensk Nato-ansökan och ett kommande svenskt Nato-medlemskap så snart man fjäskat färdigt och fått godkännande från den store “demokratiförsvararen” Erdogan. som nästan har världsrekord i fängslade journalister och politiska motståndare.

Vi ser också ett Sverige som är ivrigare än flertalet Nato-länder att uppfylla kraven på “anpassning” gällande militär upprustning. Minst 2 procent av BNP så fort som möjligt.

Flertalet av nuvarande länder har inte ens nått det tidigare målet 1 procent av BNP till det militära vansinnet.

Varför ska Sverige då tävla om att vara “bäst i klassen”?

Så här i Nobeltider kan det vara passande att påminna om Nobels testamente och fredspriset som skall utdelas:

Åt dem som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning af stående arméer, samt bildande och skapande af fredskongresser

Det vi nu ser runtom i världen, och inte minst i Sverige är knappast “avskaffande eller minskning af stående arméer”.

Kan också påminna om att Ingrid Segerstedt Wiberg (som väl var de siste socialliberalen) lämnade Folkpartiet i protest när partiet 1999 började driva kravet om svenskt Nato-medlemskap.

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like