I främst storstäderna råder ofta boende-segregation, en slags mildare form av apartheid för att spetsa till det rejält och få vanligt folk och politiker att reagera. För vi vet ju att rika och fattiga, svenskar och invandrare inte sällan bor skilda åt. Vill vi ha det så?
Segregation innebär att människor lever och verkar separerade från varandra. Det kan handla om en uppdelning utifrån socioekonomisk status, etnicitet eller demografi (till exempel ålder eller kön). Denna åtskillnad innebär att det blir koncentrationer av människor med liknande bakgrunder och egenskaper till exempel på arbetsmarknaden, i bostadsområden och i skolor. Segregationen blir ett problem när den leder till stora skillnader i människors uppväxt- och levnadsvillkor.
Motarbeta segregeringen
Detta enligt Delegationen mot segregations hemsida, och vidare i min sammanfattning:
Segregation innebär att olika slags människor lever och verkar separerade från varandra. Då delas samhället upp. Därför vill regeringen minska segregationen.
Ett mindre segregerat samhälle underlättar integrationen. Den innebär lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla. Och integrationsprocessen som gör att nyanlända blir en del av det svenska samhället. Kan en ansvarsfull medborgare annat än hålla med, frågar jag.
I Göteborg har flera konkreta förslag för att bryta segregationen lagt fram. Några andra som vill ta de fina teoretiska orden på praktiskt allvar är (enligt DN) den nya rödgröna majoriteten i Stockholm. De vill att allmännyttan bygger 3 500 nya lägenheter, främst där de kommunala bostadsbolagen är frånvarande. Alltså i områden med småhus och bostadsrätter.
På sikt ska allmännyttan, flerbostadshus och hyresrätter öka i alla stadsdelar. Främst i villaområden, för i innerstaden är det svårt att få plats med nya hus. Tanken är att bygga en blandad stad, bryta segregationen och ge människor valmöjligheter. Framförallt ska barn och unga kunna mötas i vardagen, över etniska och klassgränser.
Blandad stad
Det senare ser jag som viktigast. Unga har lättare att integreras med varandra – gammsvenskar och nysvenskar. Och blandade områden kan förhoppningsfullt ge mer blandade skolor. Om de unga själva får välja (den heliga valfriheten) väljer de förhoppningsvis den lokala skolan där deras vänner och skolkamrater finns.
Men det finns en tendens att de unga själva väljer innerstadsskolor. Och så kommer det att förbli så länge centrum-medelklasskolor (ofta privata) upplevs som bättre än förorts-arbetarklass-invandrar-skolor. Detta måste angripas med bland annat statliga skolor med ambitioner att blanda elever. Med lärarplikt att tidvis arbeta där. Och med mer statliga prover för att undvika de glädjebetyg privata och föräldraaktiva medelklass-skolor tenderar att ge.
Samintegrera klass
Desegregering av skolor måste alltså gå hand i hand med desegregering av bostadsområden. Med syfte att öka sam-integrationen av svenskar-invandrare och medelklass-arbetarklass.
Så länge skolor och bostadsområden förblir klassmässigt och etniskt uppdelade, kan att gå i den lokala skolan bevara och förstärka segregeringen.
Blandade bostadsområden med steg mot blandade skolor borde bli politisk regel i hela landet, anser jag. Påbjud det med lag, och satsa även ekonomiskt på blandade kvarter och blandade skolor. Det borde underlätta avskaffandet av utsatta områden.
Och oavsett om vi är in-födda eller in-vandrade svenskar så delar vi på vårt gemensamma land, vårt gemensamma samhälle och vår gemensamma ekonomi. Vilket för oss socialister också innebär att stödja arbetarklassens kamp för ett allt större erkännande i alla medborgares svenska nation.
Det ligger i allas vårt gemensamma intresse att ur mångfald bygga ett förenat solidariskt “samsvenskt folk” – ett enat VI alla i Sverige! Krossa all främlingsfientlighet, invandrarmotstånd och rasism.
Hans Norebrink,
arbetare i medelklassområde
Läs också: