Av de röstberättigade i Italien röstade i söndags 28 procent på den extremhögerallians som nu kommer att bilda regering. Alliansen fick lite drygt 44 procent av rösterna. Valdeltagande var 64 procent av de röstberättigade.
Störst inom extremhögeralliansen blev Fratelli d’Italia (Italiens bröder), som fick 26 procent av rösterna. Salvinis Lega fick 9 procent, Berusconis Forza Itali 8 och det lilla Noi Moderati 1 procent.
Av de högerextrema partierna är det den kommande premiärminister Giorgia Melonis Fratelli d’Italia som har direkta starka band till den Italienska fascismen och arvet efter Benito Mussolini.
Medan Berlusconis och Salvinis partier, åtminstone fram till helt nyligen, ofta uttryckt sympatier för Vladimir Putins borgerliga, auktoritära och neo-tsaristiska styre har däremot det ur fascismen sprungna Fratelli d’Italias ledare Meloni varit tydligt med sina sympatier med NATO och USA. Samtidigt som hennes parti uttryckt stöd för både Donald Trump och Ungerns Viktor Orbán.
Italien har under hela efterkrigstiden varit föremål för Vita Husets, CIA:s och NATO:s intensiva omsorg. Italiens kommunistparti utvecklades efter Andra världskriget till en stark folkrörelse, och vid sidan av kommunistpartiet fanns dessutom ett med europeiska mått mätt starkt reformistiskt socialistparti.
För USA och NATO var tillbakapressandet av den italienska arbetarrörelsen något som man gav högsta prioritet. Det tog sig uttryck i flagrant inblandning i de italienska valen och massivt stöd till det Kristdemokratiska partiet.
Det tog sig också uttryck i kontakter med reaktionära krafter inom Italiens arbetsgivarkretsar, militär och säkerhetstjänst, liksom med de grupper som utgjorde arvet efter Mussolini och som ofta flöt samman med extremhögern inom militären, polisen och säkerhetstjänsten.
Resultatet blev ett par halvfullgångna kuppförsök och en våg av terror. Den av CIA bildade och av NATO förvaltade paramilitära organisationen Stay Behind (i Italien även kallad “Gladio”) begick ett stort antal terrordåd, det mest uppmärksammade sprängning av Bolognas järnvägsstation, med som följd 85 dödsoffer.
Terrorn ingick som ett led i den så kallade ”spänningens strategi”, vars syfte var att få medelklassen och breda skikt i det italienska samhället att ropa på en auktoritär ”lösning”. Skulden för terrorn försökte man naturligtvis lägga på vänstern.
Oron inom CIA och och den italienska högern steg när det italienska kommunistpartiet utvecklades i så kallad “eurokommunistisk“ riktning och krafter på det Kristdemokratiska partiets vänsterkant började tala om att positivt besvara kommunisternas och Socialistpartiets samarbetsinviter.
Idag är resterna av den tidigare kraftfulla italienska kommunistiska och socialistiska arbetarrörelsen det socialdemokratiska Partito Democratico (Demokratiska partiet). Det fick i söndagens val 19 procent av rösterna, och den vänster-center allians som partiet ingick i samlade 26 procent. Den populistiska femstjärnerörelsen nådde 15 procent av rösterna, en kraftig tillbakagång i förhållande till valet 2018 då man fick nästan 33 procent.
Men Melonis parti gick framåt, från 4,4 procent till 26. Italien får nu en NATO-tillvänd auktoritär högerpolitiker som premiärminister. Något som faktiskt ligger helt i linje med Washingtons och CIA:s och dess föregångare OSS:s ambitioner sedan krigsslutet; liksom med NATO:s, sedan militäralliansen bildandes 1949. Melonis och hennes partis koppling till den italienska fascismens traditioner är ingenting som lär störa USA:s regering och myndigheter. Och inom NATO är man förmodligen övertygade om att det nu dominerande Fratelli d’Italia ska förmå de andra regeringsaktuella extremhögerpartierna att reservationslöst sluta upp bakom ”rätt” imperiemakt.
Att drygt 70 procent av Italiens röstberättigade inte röstat på något av de extremhögerpartier, som nu kommer att bilda regering, lär bli en viktig utgångspunkt för alla dem som nu i Italien ställer sig uppgiften att återskapa en stark arbetarrörelse, i allians med alla dem som kämpar för miljö, klimat och humanitet.
