Alex Fuentes:
Donald Trump talar om att invadera Panama för att roffa åt sig Panamakanalen. 1989 invaderade USA Panama förra gången, och då under slagordet Just Cause och med förevändningen att landets president och tidigare CIA-medarbetare Manuel Noriega var knarkhandlare. Tusentals dödsoffer blev följden.
Indignationen i Panama är idag stor, och så även i hela Latinamerika. Den förra gången hade en överstelöjtnant, Omar Torrijos, 1968 genomfört en statskupp i Panama och en provisorisk junta satt en period kvar vid makten. I de allmänna valen 1972 valdes översten Torrijos till regeringschef och undertecknade 1977 avtal med USAs dåvarande president Jimmy Carter det som kom att heta Torrijos-Carter-fördragen. Undertecknarna kom överens om att USA 1999 skulle återlämna Panamakanalen till sina rättmätiga ägare liksom att stänga amerikanska militärbaser och dra tillbaka amerikanska soldater från Panama.
Trump vill nu rulla tillbaka historien för att ta över kanalen igen. Det är alltså inte första gången den nordamerikanska imperialismen hotar med militärt våld. För 36 år sedan, 1989, under militärkoden Operation Just Cause och under George H. W. Bush som president, invaderade USA Panama med ett stort antal döda och försvunna som följd. Siffror på 500 upp till 4 000 har nämnts.
Några år dessförinnan,1983, hade USA invaderat den lilla ön Grenada där en revolution ägt rum och året därpå försämrades relationerna mellan USA och Panama när Panamas president Manuel Noriega stängde Escuela de las Américas (School of the Americas) på panamanskt territorium. Den hade varit, enligt många media, en “skola för lönnmördare” som militärutbildade latinamerikanska officerare i bekämpning av folkliga uppror. Det politiska innehållet hade ett markant antikommunistiskt innehåll i Pentagons regi.
1988 började Pentagon som svar kräva en invasion av Panama. Ronald Reagan vägrade på grund av Noriegas band till CIA, men året därpå förklarade Bush att USA var tvunget att “återställa demokratin” i Panama. Invasionen skedde i december 1989 genom en armada av marin- och flygstridskrafter, tillsammans med styrkor från andra länders militär i regionen.
Den invaderande armén grep Noriega och tillsatte strax efteråt en marionettregering. Noriega hade varit CIA-agent sedan 1967 och hade finansierat kontrarevolutionen som belägrade sandinisterna i Nicaragua som 1979 hade störtat diktatorn Anastasio Somoza.
När Noriega stängt den US-amerikanska skolan och relationerna med USA försämrats fick förhållandet mellan supermaktens ledning och dess lakej knappast det slut som den senare önskat sig. Mitt i en politisk kris i Panama och som “tack” för de tjänster Noriega gjort CIA, anklagade president Bush honom för kopplingar till narkotikahandel och krävde att han skulle gripas.
Bush förstärkte den US-amerikanska garnisonen i Panamakanalzonen och den 20 december 1989 gick 27 000 nordamerikanska soldater in i Panama. Ordern gick inte att missförstå: Panamanerna skulle avstå från all form av motstånd men de panamanska militärstyrkorna kämpade i flera veckor. Invasionen, som formellt avslutades i slutet av januari 1990, orsakade stor förstörelse av landets infrastruktur, tusentals människor blev hemlösa och tvingades ta sin tillflykt till andra områden.
Det fanns områden som, enligt Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, ”bombades och brändes urskillningslöst”. Noriega undvek att gripas under flera dagar innan han sökte skydd vid Vatikanens diplomatiska beskickning i Panama City. Men den Katolska kyrkan satte press på Noriega att överlämna sig vilket skedde den 3 januari 1990 och han överfördes till USA och dömdes i Miami till 40 års fängelse, inte som en följd av hans umgänge med spioncentralen utan på grund av påstådd narkotikasmuggling. Den före detta CIA-agenten dog i fängelset 2017 vid 83 års ålder.
FN:s generalförsamling, OAS – Organisationen av amerikanska stater samt Europaparlamentet fördömde invasionen som ett brott mot internationell rätt, men protesterna skedde för döva öron. Och det finns idag faktiskt väldigt få spår eller referenser till invasionen i historieböckerna.
Dagen för invasionen den 20 december, utropades dock 2022 till nationell sorgedag i Panama. Det råder ingen tvekan om att USA kränkte Panamas suveränitet och panamanska medborgares rättigheter men än idag har USA vägrat betala skadestånd.
I enlighet med Torrijos-Carter-fördragen 1999, lämnade den sista amerikanska soldaten panamansk mark och kanalzonens område överfördes till Panamas suveräna territorium. Till och med en svensk tidningsdrake som Dagens Nyheter talar idag om ”imperialism” (22 jan) när den diskuterar Trumps megalomaniska planer för Panama.
Att genomföra en ny invasion som 1989 kan leda till att Latinamerika reser sig som en jätte mot den allsmäktige i Vita huset.
Alex Fuentes
Artikeln har tidigare varit publicerad i nättidningen Internationalen.
