Natten mellan lördag 30 oktober och söndag 31 oktober ställer vi om klockan till vintertid. Omställningen sker 3.00 då trädgårdsmöblerna ställs tillbaka en timme.
Ska man hänga med sin tid måste man ställa klockan på ringning så att man kan ändra klockan i svinottan söndag morgon.
Förr i tiden, före 1980, då sommar- och vintertid infördes, ställde vi klockorna, i den mån vi hade några, efter solen. När solen stod i söder var klockan 12. Eller tvärtom, när klockan visar 12 står solen i söder.
Man kan även använda klockan som kompass. Bra att veta om/när man går vilse i blåbärsskogen.
Att använda klockan som kompass går till så att man riktar timvisaren mot solen. Då har man söder mitt emellan timvisaren och klockslaget 12 på urtavlan.
Nu ska man komma ihåg att under sommartid är söder mitt emellan timvisaren och klockslaget 13, som är 1, på urtavlan eftersom de flesta klockor bara har 12 timmar på ett dygn.
Missar man det hittar man inte hem, och får livnära sig på blåbär en längre tid. Och det är lätt att missa eftersom det är under sommartiden man plockar blåbär.
Dessutom förutsätter detta att man har en klocka med urtavla och visare.
Vad som är konstigt är att tiden, som vi tidigare kallade normaltid då solen står i söder när klockan är 12 på dagen, numera heter “vintertid”.
Och den delen av året som inte är normaltid heter numera “sommartid”.
En del tycker det är krångligt och besvärliga att vrida klockan fram och tillbaka. Även mjölkkossorna sägs bli förvirrade därför att mjölkningstiden blir förskjuten. Då kan man låta bli att ändra klockan. Det finns ingen lag som säger att man måste ändra klockan.
Men gör man inte det får man i stället tänka lite extra när man ska passa tider. Till exempel om tåget Eskilstuna-Stockholm avgår klockan 14,33 så kan man missa tåget om man inte ställt om sin klocka.
Likaså när man vill kolla Rapport 19.30 och i stället hamnar mitt i “Bonde söker fru” därför att man inte har ändrat klockan.
Detta kan man dock se som hjärngymnastik som håller knoppen i form.
På tal om tåget.
Innan vi fick enhetlig tid för hela Sverige fanns det fyra sorters tid att förhålla sig till:
- Lokal soltid. Alltså då solen står rakt mot söder klockan 12.
- Järnvägstid (även kallad Göteborgstid)
- Samt telegraftid och
- navigationstid.
Det var i och med järnvägens utbyggnad som vi fick en gemensam tid för hela landet. Det var nödvändigt för att kunna hålla en fungerande tidtabell.
Soltiden innebär att det skiljer 24 minuter mellan till exempel Stockholm och Göteborg.
“Om det tar tio dagar med häst och vagn mellan Göteborg och Stockholm spelar den där tidsskillnaden på 24 minuter ingen roll. Men när järnvägen kom gick det inte längre. Det är ungefär som om varje stad skulle haft en egen valuta, eller eget språk. Det fungerade i det gamla bondesamhället, men det fungerar inte i en tid av snabba kommunikationer”, säger Gustav Homberg vid Göteborgs universitet.
Gustav Holmberg har tillsammans med Johan Kärnfelt, vid Göteborgs universitet, kartlagt hur det gick till när vi fick en enda gemensam tid.
“1878 kom tidsreformen då en gemensam tid infördes för hela Sverige. Då valdes en lokaltid från trakterna kring Örebro som allt skulle utgå från, vilket var en kompromiss… Men i dag finns en stor opinion inom EU och i Sverige emot sommartid, så den är nog snart historia”, säger Johan Kärnfelt.
Då är frågan:
Kommer vi då att få “vintertid” året om? Det låter ju dystert. Dessutom motsägelsefullt när vi går mot allt varmare klimat.
Eller återgår vi till det normala, och låter solen stå i söder när klockan är 12 i trakterna av Örebro.
PS. Vilket tur ändå att Sverige är långsmalt i nord-sydlig riktning. Hade Sverige legat på tvären hade det blivit mycket krångligare.
Lästips:
- Så fick vi enhetlig tid i Sverige. Forskning.se 26 september 2019
- Jag räknar endast de lyckliga timmarna. eFOLKET 19 april 2020
- Tio tankar om tid. Bok av Bodil Jönsson:
“Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klocktiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom olika tekniska finesser. Men det som vi längtar efter har nog ingenting med klockan att göra. Det är den personliga, den upplevda tiden som vi vill ha lång…”
—Ur boken Tio tankar om tid av Bodil Jönsson.
Rolf Waltersson
