Det finns knappt någon musik som inte väcker känslor till liv. Oavsett om det är något man gillar eller något man avskyr skapar musik känslor. September bjuder på alltifrån det mest extrema till det mer vackra.
Napalm Death – Throes Of Joy In The Jaws Of Defeatism
Vi inleder den här månadens skivtips så extremt det bara går. Napalm Death har nu släppt sitt sextonde studioalbum och det är inte alls dumt. Bandet bildades 1986 och har omsatt så många medlemmar att det inte ens finns några originalmedlemmar kvar. Grundpelarna i texterna är fortfarande bland annat anarkism, socialism och mänskliga rättigheter. Allt vrålas ut i en perfekt mix av all musik som kan räknas som extrem med ett fundament av grindcore.
Från början var det en sorts gimmick att Napalm Death skulle skriva så korta låtar som möjligt, men den tiden är förbi sedan länge. Nu när låtarna kan ligga på 3-4 minuter har de mer utrymme för arrangemang där de ofta arbetar med tempot och strukturerna i låtarna. Den här skivan är kanske inget för gemene man men det vore ändå intressant att låta ett gäng människor som är uppfödda på radioskval få lyssna på skivan och berätta vad de hör.
Dig Nitty – Reverse Of Mastery
Dig Nitty spelar finstämd och ganska skör pyskadelisk popmusik. Med Erin McGrath på sång låter de till och från som om de vore The Beach Boys mer deprimerade systrar. Den kaliforniska solen skiner med sin frånvaro, Dig Nitty är mer ett kargt Brooklyn, varifrån de kommer. Jag gillar det där sköra som även påminner en del om First Aid Kit. Dig Nitty vågar dock experimentera mer, som i NYC som i grunden är en lugn låt men som exploderar till stenhård riot grrrl-punk. Trots den låten är det här ändå ett vackert album som passar perfekt till kontemplation.
Los Fastidios – From Lockdown To The World
Lockdown på grund av Coronaviruset stoppade verkligen inte det italienska bandet Los Fastidios. Trots att medlemmarna var isolerade på olika håll kunde de sätta ihop den här skivan, en del är faktiskt inspelat via mobiltelefon. Los Fastidios spelar normalt sätt punk men här har de arrangerat om flera av sina hitlåtar till ska och rocksteady och det ger låtarna nytt liv. Då produktionen är väldigt hemgjord samt akustisk blir ljudbilden väldigt autentisk, det ligger en livekänsla över det hela. Jag tycker att den här skivan gungar på riktigt bra och kan bli en klassisker i Los Fastidios-sammanhang.
