Årets andra månad bjuder på en hel del musikaliska godbitar, de tre jag har valt ut sträcker sig i ett stråk från Mariestad via Göteborg ner till Halmstad. Men det är inte nog så, jag slänger även in en bonus låt på slutet.
Bonni Pontén – Min Gud
Asta Kask gjorde ett sista framträdande förra helgen, en gala tillägnad bandets ena gitarrist och sångare Micke Blomqvist som har drabbats av cancer och tampas med Försäkringskassan. De som var på plats berättar lyriskt om kvällen. Den andra gitarristen och sångaren, Bonni Pontén, gav under 2023 ut ett par singlar under eget namn. Nu har han släppt ännu en med namn Min Gud. Det som tidigare varit akustiskt och ganska avskalat är nu fullt ställ. Det låter sannerligen väldigt mycket Asta Kask anno 2018 och man blir ju lycklig av det. Nu tycker jag förvisso att Bonni är riktigt bra i ett akustiskt format, men sparkar han in dängor av det här slaget då och då, ja jag tror inte att någon gråter över det.
Kampen – Blåbruna jävlar / Ockuperad mark
Häromdagen gick klassiska Kamel Records ut med att bolaget senare under året kommer att släppa ett album med Göteborgsbandet Kampen. Här får vi folkpunk som predikar socialism, feminism, antifascism, ja solidaritet helt enkelt. Svårare än så behöver det inte vara. Med dragspel, tvättbräda och diverse akustiska stränginstrument skapar de både sväng och allsång. Kampen gör sig allra bäst live, intensiteten går inte riktigt fram på skiva, men med tanke på att de har sådan enorm intensitet är det svårt att inte bli peppad ändå. Jag kommer utan tvekan att spela Ockuperad Mark flera gånger den här helgen, det är riktigt snyggt när de får in en egen version av The Land Is Your Land i låten.
Scenic Belly – Är det så här det ska vara?
Svensk streetpunk från Halmstad, det är väl en mening jag inte skriver alltför ofta. Men det stämmer perfekt in på Scenic Belly. Jag har inte hört mycket med bandet sedan de släppte sin tiotummare Då Som Nu 2020. Jag vet att de har gjort några hyllningslåtar till Halmstad BK och jag uppmuntrar alltid supportermusik även om HBK inte är mitt lag. Det här är en briljant punkrocklåt om ett samhälle där olika folk ställs mot varandra och vad Scenic Belly tycker om det hörs i refrängen: ”Är det så här det ska vara? Då vill jag inte längre vara med!” Tror man inte på ett bättre samhälle kan man så klart ge upp, men det går att kämpa också, tillsammans!
Bonusen blir Maria Larsson som är både riksspelman och vismusikant, hon har bland annat tolkat både Stefan Sundström och Staffan Hellstrand tidigare. Den här gången ger hon sig på Björnarnas fantastiska låt Kristi Brud. Och som hon gör det, avskalat och bara så vackert. Det här är något jag verkligen rekommenderar alla att lyssna på.
