Carl Skoglund biblioteket i Eskilstuna gästades 9 november av Aleksej Sashnin. Ämnet var Utvecklingen i Ryssland och Ukraina. Aleksej Sashnin tillhörde Vänsterfronten som i princip krossades av Putins maktapparat 2012. Aleksej lever nu som politisk flykting i Sverige. Flera av vänsterfrontens ledare har spenderat åren efter 2012 i fängelse. Aleksej kunde berätta att en av dem kom ut ur fängelset förra veckan men flera kamrater är fortfarande fängslade.
Aleksej koncentrerade sej på Putinregimens historia. Han visade på hur Putin i början av sin regeringstid gjorde allt för att föra in Ryssland i västlägret. Hur Putin erkände USA som den enda supermakten och enbart sökte en roll som respekterad samarbetspartner. Inrikespolitiskt förde Putin en västorienterad nyliberal politik. Han ville till och med föra in Ryssland i Nato. Allt detta tillbakavisades från USA och övriga västimperialister. Aleksej pekade också på hur löften till Gorbatjov i samband som gick ut på att NATO inte skulle utvidgas med de före detta öststaterna. Det som hände var att inte bara öststater inlemmades utan till och med före detta sovjetrepubliker. Ryssland har nu NATO in på bara skinnet.
Det är västs avvisande och senare sanktioner som lett till Putinregimens antivästpolitik och svängning från nyliberalism till “traditionella värden”, allians med ortodoxa kyrkan, med mera.
Ukraina blev droppen och Ryssland stod inför möjligheten av NATO-bas på Krim. Ryssland är förvisso en imperialistmakt men ingen imperialistiska tiger utan mera en igelkott. “Om ni ger er på mej så kommer det att göra ont”. Putin har inga illusioner om att Ryssland som har en militärbudget som trots kraftiga tillskott de senaste åren inte har några som helst möjligheter att mäta sej med USA och övriga väststater.
När det gäller Ukraina pekade Aleksej på att “Majdanrevolutionen” förvisso hade anslutning från massor av ”vanligt folk” men att den totalt kontrollerades av reaktionära krafter och att de med fysiska muskler var organisationer som “Svoboda”, en organisation med omisskännliga nazistiska drag. Den nuvarande regimen har anpassat sej och dessutom finns inom yttersta högern en diskussion om att definitivt konsolidera makten genom en öppen högerdiktatur.
Regimen har anpassat sej (genom gatunamn, statyer osv. namngivna efter gamla Hitlerkollaboratörer m.m.) men den är också djupt korrupt. Aleksej tog upp exemplet med vapenleveranser. Hela tiden har regimen tjatat om att få vapen för att kunna vinna kriget i östra Ukraina. När man en gång fick en sådan leverans såldes vapnen vidare till Assadregimen i Syrien och pengarna fann sin väg ned i fickorna på Ukrainska makthavare.
Aleksej pekade på det enorma antalet politiska fångar (flera tusen) i Ukraina. Även i Ryssland finns naturligtvis politiska fångar. Aleksej uppskattar dom till 200.
600 om man också räknar med högerextremister och nazister som sitter inne för våldsdåd och mord.
För socialister innebär det givetvis att ta kamp mot regimerna i Moskva såväl som i Kiev. Aleksej pekade dock på det svåra läget för oss idag. Trump i USA, Le Pen i Frankrike, Putin i Moskva söker idag sej bort från ren nyliberalism och presenterar istället en social dagordning där “vanligt folk” ska kunna finna att de tas om hand av den starka regimen. Demokratiska socialister står inför nya utmaningar.
– För att något ska hända, och för att de katastrofala trenderna skall kunna vändas, måste kraftfulla folkrörelser organiseras och mobilisera sig för kamp mot klimathotet. Annars kommer åtgärderna att bli hopplöst otillräckliga, underströk Inger Björk med eftertryck.
Dagen efter seminariet om Ryssland anordnade Latinamerikagruppernas avdelning i Eskilstuna ett möte om klimathotet, främst med utgångspunkt från situationen i Latinamerika och tredje världen. Plats för mötet var Folkhögskolan, och sammankomsten inleddes med ett föredrag av Inger Björk från Latinamerikagruppernas riksorganisation.
Under den följande livliga diskussionen underströks att eftersom situationen är så allvarlig måste snabba åtgärder till. Diskussionsdeltagarna menade också att det krävs preciserade krav, och att vi inte får nöja oss med till otillräckligt allmänt hållna tal, och mer eller mindre tomma utfästelser, från det politiska etablissemanget.
