Debattens vågor går höga om det här med mobiltelefoner som slukar mycket tid för många. Inte minst barn och ungdomar.
Lärare vittnar om att skolungar kommer trötta till skolan efter att ha “surfat på nätet” i stället för att sova på nätterna. Och att de därför inte orkar koncentrera sig på skolarbetet. Det finns förslag att införa totalförbud mot mobiler på skoltid.
För egen del har jag inte ens en mobiltelefon där jag kan “surfa på vågorna”. Jag vill heller inte leka moralpolis, eftersom ungdomen i alla tider har pekats ut som förtappade av de äldre generationerna.
Vi hade “dansbaneeländet” då dansbanan var syndens näste under 1930-1940-talen. Och jazzmusiken som också ansågs fördärvlig och omoralisk. Sedan kom Beatles då ungdomarna såg förskräckliga och ovårdade ut med långt hår. Och så har vi ungdomar som har keps på sig i klassrummet, vilket också retar gallfeber på vissa. Men “fina damer” har hattar på sig inomhus utan att det väcker förfäran.
Själv menar jag att det viktigaste är vad man har I huvudet, inte vad man har PÅ huvudet.
Men för vissa har nog det här med att ständigt vara “uppkopplad” blivit ett problem. Jag raljerade om det i mitt inlägg i eFOLKET; “En ovanlig bild i dessa mobila tider”. (se lästips)
Nu ser jag att Folkhälsomyndigheten kommit med “Rekommendationer för en balanserad skärmanvändning bland barn”.
“Barn under 2 år bör inte använda digitala medier alls, och äldre barn bör begränsa sin användning så att viktiga delar av livet inte trängs undan. En tumregel för skärmanvändning är max en till tre timmar per dag, beroende på ålder. Mobiltelefoner och surfplattor bör lämnas utanför sovrummet under natten”. (se lästips)
Vad jag inte vet något om är VAD man ägnar sig åt när man hela tiden måste hålla på med sin mobil. Jag har ju ingen själv så jag vet inte vad det är som är så lockande.
Men vad jag förstår handlar det mycket om att vara inne på “sociala medier”. Tiktok, Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat och allt vad det heter.
Och eftersom det heter ”sociala medier” låter det ju bara trevligt. Människan är en social varelse.
Men frågan är väl om och när det går för långt – när det blir ett problem, ett beroende man inte kan vara utan.
Vi har ju redan ett antal “beroenden” som klassas som sjukdomar. Alkohol, cigaretter och andra droger.
Nu klassas ju även spelberoende som en sjukdom där spelmissbrukare hamnar i ett rent helvete.
Ska “skärmberoende” bli det som står på tur att klassas som en sjukdom när det gått så långt att det upptar större delen av det “sociala” livet? Att man blir isolerad från mänskliga kontakter genom att ständigt vara uppkopplad på sociala medier.
Rolf Waltersson
Lästips:
- Rekommendationer för en balanserad skärmanvändning bland barn – Folkhälsomyndigheten, 2 september 2024
- En ovanlig bild i dessa mobila tider – eFOLKET, 31 augusti 2024
- Dansbaneeländet – Wikipedia
