Kjell Östbergs artikel har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.
En vanligt kritik från borgerliga politiker med von oben-attityd och grundlös besserwisser-hållning är att vänsterpolitiker och särskilt socialdemokrater ofta saknat högre utbildning. Särskilt upprörda är de när det gäller vilka som utses som utbildningsministrar.
Det senaste halvseklets främsta utbildningsminister, Bengt Göransson saknade akademiska examina men arbetade många år inom Folkets hus-rörelsen. Liberalernas mest framgångsrika ecklesiastikminister, som det hette på den tid de fortfarande var ett bildningsparti, Fridtjuv Berg, hade en ettårig folkskollärarutbildning bakom sig.
Numera har Sverige en utbildningsminister som disputerat i ekonomisk historia. Det hjälper föga. Frågan är om vi haft en sämre, okunnigare – och mer kritiserad minister än Mats Persson.
Häromdagen kom hans senaste utspel. Universiteten ska får minskade anslag för fristående kurser, särskilt de på distans. De har ökat alldeles för kraftigt. Han menar att det i stor utsträckning rör sig om hobbykurser. I stället ska pengar överföras till utbildning av ingenjörer och sjuksköterskor och andra bristyrken.
Protesterna över den okunnige ministern har haglat. Han ger en falsk bild, påpekar Sveriges förenade studentkårer. De fristående kurserna har i själva verket minskat. Och det är olyckligt och går på tvärs med vad såväl studenter som arbetsmarknad och fackliga organisationer efterfrågar.
Populism, säger professorn i litteraturvetenskap, Åsa Arping. Vad har vi egentligen högre utbildning till? Att hela universitetets idé begränsas till en professionsfabrik är mer än lovligt andefattigt. Vad händer med bildning, behovet av livslångt lärande och möjligheten till omställning?
Är inte påståendet att humaniora och samhällsvetenskap måste dra in på undervisningen för att ingenjörerna ska får mer resurser i själva verket politisk gaslighting, undrar antikvetaren Ida Östenberg. Trots att 59 procent av landets studenter läser inom dessa områden (som erbjuder många enstaka kurser) får ämnena bara 20 procent av de statliga forskningsmedlen. Och eftersom undervisningens ersättning också är lägst i dessa ämnen får studenterna klara 75–90 procent av studierna på egen hand, utan lärarledning.
Men är nu inte detta bara en intern akademisk strid för att försvara egna revir och privilegier? Nej, det är i själva verket bara senaste steget från den okunnige utbildningsministern för att i Tidölagets anda öka den politiska styrningen.
Persson hade knappt hunnit tillträda förrän han gick till storm mot “woke-kulturen”, alltså påståendet att lärare inte skulle våga säga vad de tyckte av rädsla för att stämplas som rasister eller mansgrisar – som bekant ett favorittema för Trumpanhängarna och extremhögern i USA. Han tillsatte snabbt en utredning – som bara kunde bekräfta Perssons fördomsfulla okunnighet.
Jo, visst är den akademiska friheten är hotad, sammanfattade Svenska Dagbladet svaren från universitet och högskolor. Men det är inte “woke-vänstern” som är det stora problemet. Det är istället högerextremister, bristande lagskydd och politikers klåfingrighet.
Klåfingrig politiker – det är Mats Persson i ett nötskal. Nästa utspel lät inte vänta på sig. Han har drastiskt beslutat att de nytillsatta högskolestyrelserna ska få sin mandatperiod halverad, från tre år till 17 månader. Det motiverades något krystat med att “det säkerhetspolitiska läget” krävde att säkerhetspolitisk kompetens tillfördes styrelserna (men alltså först om ett och ett halvt år).
En enig universitetsvärld har betackat sig för att få ett antal Magnus Ranstorpkopior i sina styrelser – något som SIDA som bekant redan fått. Det är mycket alarmerande, skriver universitetslärarnas fackförbund:
Själva idén bygger på okunskap om hur styrelser arbetar. Det skapas ett system där politiska kommissarier ska tillsättas för att säkerställa om ’rätt’ åsikter eller forskare från ’rätt’ länder ska finnas i Sverige.”
Och i höstas förklarade samme minister att han tänkte strypa anslagen till den fria folkbildningen – något som ursprungligen införts av hans liberale företrädare Fridtjuv Berg.
Ökad styrning av högre utbildning – Politiska kommissarier – Attacker mot folkbildningen – Hets mot påhittad “woke-kultur”.
Ja, ingen behöver tveka om Tidölagets färdriktning. Och nästa gång kommer Sverige-Demokraterna att ta ett fast grepp över vilka som ska få sitta i universitetens styrelser. Kom ihåg att det var en liberal utbildningsminister med doktorsexamen som beredde vägen.
Kjell Östberg
