Kari Parman:
Att vara ideologiskt driven, politiskt medveten och dessutom ha förmåga till empati är en förbannelse i en allt mer polariserad värld av egoism och politisk analfabetism. Trots att vi kan lära oss så mycket av historien, både andras och vår egen blir man desillusionerad inför den oändliga dumhet som är så utmärkande för den stora massan. När man inser att humanism, solidaritet och empati anses vara en svagheter medan girighet, cynism och misantropi betraktas som styrkor är det svårt att tro på en ljusare framtid.
Utan att vara alltför pessimistisk är det svårt att beskriva den politiska nomenklaturan som något annat än röstboskap åt marknadsfundamentalistiska krafter, ett styre av dåligt pålästa beslutsfattare som inte tar sig för något och när dom väl gör det så blir det i regel fel. Medan engagerade medborgare, som kämpar mot orättvisor, för bättre miljö, ett solidariskt samhälle eller fred på jorden och ett självständigt kärnvapenfritt Sverige, i brist på argument från politiska meningsmotståndare förlöjligas, hånas och anklagas för att vara antisemiter och Putin-kramare.
Det är med sorg i hjärtat jag tvingas konstatera att det socialdemokratiska partiets irrfärd fortsätter, att partiet gått vilse i marknadsfundamentalismens labyrinter och tappat sin ideologiska förankring är bara att beklaga.
Socialdemokratins främsta ideologer vänder sig i sina gravar när partiet övergett arbetarrörelsens grundläggande värderingar och gått ifrån att vara ett parti för folket till att bli en kampanjorganisation med dunkla prioriteringar. Det torde bli svårt om inte omöjligt för ideologiskt drivna medlemmar att fortsätta vara en del av en socialdemokrati som inte längre vill avlägsna de ekonomiska, sociala och kulturella hindren för människornas frigörelse. Ett parti vars prioriteringar inte motsvaras av medlemmarnas förväntningar.
Trots att det redan för mer än 30 år sedan fanns socialdemokrater som påpekade att partiet valde fel väg så finns det fortfarande en krympande skara av människor som, av gammal vana, missriktad lojalitet och brist på trovärdiga alternativ, fortsätter att rösta på Socialdemokraterna.
Men de gamla socialdemokratiska kärnväljarna blir allt färre och attraheras av andra partier i allt större utsträckning. Ett parti som i allt väsentligt går i marknadsfundamentalismens ledband och fjärmar sig från den demokratiska socialismen är dömd att gå samma väg till mötes som de socialdemokratiska partierna i övriga Europa. Det måste till djupgående och omfattande förändring av den förda politiken för att de svenska socialdemokratiska partiet inte ska bli ett marginaliserad parti likt många andra socialdemokratiska partier i Europa.
Kari Parman
Gnosjö
