Maja Ekelöf var född i Karlskoga och avled där. Hon arbetade som städerska.
Rapport från en skurhink utgavs 1970.
Så här skriver Ivar Lo-Johansson 1987 i förordet då den kom ut i serien EN BOK FÖR ALLA:
“Kunde en roman få skrivas på det viset? Då kunde ju var och en skriva en roman. Det var direktheten som var hennes estetiska egendom. Aldrig en bokstav för mycket, aldrig en rad som förde i oavsedd riktning, det var levande språk utan litteraturens synliga möda.”
…“Gör man sig en bild av svensk arbetardiktning under sjuttiofem år, vill man gärna se den som en konstellation. Först kom de oplacerbara meteoriterna. Nästan all svensk arbetardiktning före 1910 saknar helt litterärt intresse. Ett multum av arbetardiktare på 30-talet. Ovanliga händelser, som Folke Fridells ‘Död mans hand’ 1946 och Maja Ekelöfs ‘Rapport från en skurhink’ 1970, blir ett slags fixpunkter.”
… “För det första var innehållet i Maja Ekelöfs roman ofattbart enkelt. En medelålders städerska som sköter städningen av några kontorslokaler i Karlskoga går vid 2-3 tiden var morgon till sitt underbetalda jobb med vilket hon försörjer familj med fem barn. I lokalerna står om natten pamparnas fina skrivmaskiner oanvända. Hon skriver några av sina tankar om sig själv och världens öden. Hon skriver en bit på varje maskin för att minska risken för överrumpling. Inte ens hennes barn får veta om hennes författande.”
…“Hon saknar auktoritetstro, respekt för det stora och erkända. Hennes synkrets är global. Planeten Jorden och det lilla Karlskoga, det kan kvitta. På det är hon socialist. På det blir hon världsmedborgare.”
Maja Ekelöf fick Ivar Lo-Johansson-priset 1987.
Text och bild Tommy “Bimman” Andersson
