Tack vare Jeff Hausel kan nu eFOLKET publicera ännu en artikel om ett 80-talsband från Eskilstuna. Det är metalbandet Death Ripper som var aktiva mellan 84-87. Frågan man kan ställa sig är om Eskilstuna var redo för Death Ripper då?
Under 1980-talet dominerades den svenska hårdrocksscenen av klassiska band som Heavy Load, Yngwie Malmsten och Europe. Samtidigt bildades nya band som spelade snabbare och råare musik med obskyra texter. Ett av de första svenska metalbanden var Bathory som bildades i Stockholmsförorten Vällingby 1983 och släppte sitt självbetitlade debutalbum 1984. Under hösten 1984 och våren 1985 bildades ett fåtal sörmländska metalband som Wizard från Nyköping, Black Death (senare Merciless) från Strängnäs och Death Ripper från Eskilstuna.
Den här artikeln bygger på en intervju med Death Rippers trummis Randy “Adrian” Natas på Pizzeria Verona i Eskilstuna lördagen den 18 januari 2020 och en e-postkonversation med gitarristen Chris Crap några veckor senare.
Death Ripper bildades hösten 1984 under namnet Power Axe. När sättningen hade stabiliserats bestod bandet av Brian Witchsword (Kjell Larsson) på bas och sång, Chris Crap (Christer Öhman) på gitarr, Ron Gambler (Ronny Kvarnström) på gitarr och Dennis the Ripper (Dennis Madsen) på trummor. Som många andra Eskilstunaband repade Death Ripper på Balsta Musikslott och köpte utrustning från den lokala musikaffären Hammar Musik. Det som skilde Death Ripper från de andra banden var att de spelade fort, gapade och skrek, sörplade starköl och använde sig av hemmagjorda spikarmband och corpse-paint (kajal) för att skrämma slag på omgivningen.
På Internationella kvinnodagen den 8 mars 1985 gjorde Death Ripper sin första spelning tillsammans med det lokala bandet Wizz på Parken Zoo (Gamla scenen) i Eskilstuna. Under spelningen med Death Ripper stängde arrangören av scenmonitorerna på grund av att bandet spelade “för högt och hårt”. Senare samma år deltog Death Ripper i en rockbandstävling på Folkets Hus i Eskilstuna där samtliga i publiken kommit för att lyssna på ett rockabillyband. Death Ripper vann inte tävlingen. Efter uppträdandet bestämde sig Dennis för att sluta i bandet med hänvisning till att han aldrig mer ville spela metal.
Efter Dennis avhopp började trumslagaren Randy “Adrian” Natas (Clas Glenning) och sångaren Horny Hell (Mikael Holmberg) i Death Ripper. Randy hade inte spelat i ett band tidigare. Däremot hade han tjyvspelat på storebrorsans trumset och gått en slagverkskurs hos Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). Dessutom var Randy ett metalfreak sedan gammalt. Med Randy på trummor och Horny Hell på sång började Death Ripper att göra nya låtar med hispiga trumtakter, räfsiga riff och skräckinjagande zombieskrik. De musikaliska influenserna kom från anglosaxiska metalband som Venom, Possessed, Slayer, Razor och Motörhead. Texterna handlade mestadels om “våld, satan och vem som är bäst”.
I likhet med andra metalband som var verksamma under 1980-talet hade Death Ripper svårt att hitta spelningar. Den 4 oktober 1985 anordnade Unga Örnar en spelning på Årbygården där Death Ripper, Wizard och flera andra band spelade. Våren 1986 invigdes Eskilstuna Miniracingbana i Skiftinge centrum. Arrangören slog på stort, bestämde sig för att låta ett lokalt rockband spela och kontaktade Chris Crap som var en erfaren miniracingförare. När spelningen gick av stapeln visade det sig att publiken bestod av en handfull vettskrämda mellanstadieelever som aldrig hade hört talas om metal.
Redan ett par månader efter miniracing-giget spelade Death Ripper på en gårdsfest mellan höghusen i miljonprogramsområdet Årby. Bandet blev rasande då arrangören vägrade betala ut gage och “inte ens ville bjuda på varmkorv” efter spelningen.
Under en annan spelning på St Eskils Gymnasium skolavslutningen 1986 stängde skolledningen plötsligt av strömmen och hotade med att ringa polisen om bandet inte lämnade lokalen omedelbart. Skolledningens vettlösa agerande kan möjligtvis förklaras av att bandet var en aning överförfriskade och drack starköl på scenen. När strömmen hade brutits hamrade Randy vidare på trummorna tills han insåg att det var lönlöst och bestämde sig för att gå och göra något annat.
Den 16 augusti 1986 gjorde Death Ripper ytterligare ett liveframträdande inför ett 50-tal personer på Årbygården i Eskilstuna. Den här gången fick bandet ett positivt mottagande i form av skrål och visslingar som hördes mellan låtarna och som finns dokumenterade på liveupptagningen av spelningen.
Hösten 1986 lanserade Death Ripper replokalsdemon Troops of Satan med låtar som Burning Speed, Final Devastation, Death Ripper, Eternal Hate, Death on the Altar, covers av S.O.D. och Venom samt ett par livespår från två spelningar på Årbygården (oktober 1985 och augusti 1986). Vid sidan av Troops of Satan spreds en kassett med titeln Disciples of violence som baserades på samma inspelning men innehöll färre låtar.
Bandet spelade även in en VHS-video i replokalen med flera låtar från demon. Replokalsinspelningarna spreds i den innersta kretsen kring bandet och skickades till personer som Randy bytte kassetter med. I mitten av 80-talet var det krångligt och dyrt att boka studiotid. Därför gjorde Death Ripper aldrig någon fullskalig studioinspelning. Bandet fortsatte helt enkelt med att göra egna inspelningar i replokalen.
Sommaren 1987 flyttade Brian till Linköping och började spela i ett garagerockband. I samband med det började Chris och Ron i det Eskilstunabaserade hårdrocksbandet Oxygene. Horny och Randy fortsatte att arbeta med nytt material under ett par månader. Så småningom insåg de att det skulle bli knivigt att få tag på nya bandmedlemmar av det rätta virket. Horny tröttnade på metal och Randy grundade Asmodeus. Därmed upphörde Death Ripper att existera.
Lyssna: Death Ripper – Troops Of Satan
Discografi:
Disciples of Violence (1986), replokalsdemo.
Troops of Satan (1986), replokalsdemo.
Text: Jeff Hausel
Foton: Clas Glenning & Christer Öhman.
